De flesta, vare sig hästintresserade eller inte, har någon uppfattning om hur hästens historia ser ut: hur den var och hur den har förändrats. Vad vi ofta glömmer dock, är att trots vår domesticering har hästens instinkter och anatomi inte ändrats speciellt mycket.

Vi gör vårt bästa för att ge våra hästar vad de behöver, men alltför ofta sker det att det vi ger inte är vad våra hästar vill ha. Vi frågar sällan oss själva, varandra och framförallt våra hästar: Varför?

En vanlig fråga: Varför kan hästen inte ha fri tillgång?
Ett vanligt svar: För då äter den för mycket.

Följdfråga: Varför äter den för mycket?
Hästens magsystem fungerar inte som vårt, för de har helt andra förutsättningar, och helt andra behov. Till skillnad från oss känner hästen inte mättnadskänsla efter att ha ätit en viss mängd mat, utan efter att ha tuggat ett visst antal gånger, då deras mättnads-receptorer sitter i tuggmuskeln. En häst i vilt tillstånd måste vara konstant aktiv, och undvika hinder i dess fysiska och psykiska tillstånd, såsom hunger. Den spenderade därför i princip hela sin vakna tid med att söka efter föda, och äta.
Redan två timmar efter att hästen senast ätit har all föda passerat genom magsäck och tunntarm, och matsmältningsvätskor som saltsyra, galla, bukspott och mjölksyra börjar fräta på tunntarmens väggar. Detta skapar obehag och magsår. Hästen kan inte heller snabbt stänga av och på produktionen av dessa vätskor, utan kan först minska dem efter ungefär åtta timmar. Skilda studier i Japan och Australien visar att hästar krubbiter som mest mellan två och åtta timmar efter att de senast fått mat.
Magen är nu tom, och i svälttillstånd.
Hästar som får begränsad fodertillgång, och alltså står utan mat under flera timmar av dagen, upplever ständigt detta obehag, då den mentala inställningen att ”maten kommer ta slut” får dem att kasta i sig maten, inte tugga ordentligt och därför inte känna sig mätta.

Det är inte förvånande att hästar kategoriseras som ”mat-glada”.

Ge din häst tid.
Första steget i att lösa problemet och få en häst som inte känner stressen av att vara ständigt hungrig är att få den att äta långsamt. En häst som kastar i sig maten känner sig aldrig riktigt mätt, medan en häst som sakta tuggar sin mat gör det. En metod finns för att lura hästen att öka tiden den tar på sig att äta sitt grovfoder: Slow Feeding. Ett exempel på Slow Feeding är att man trär ett nät med relativt små maskor över grovfodret. Nu får hästen pilla längre med att få ut höet genom de små hålen i nätet, det räcker längre, och hästen tuggar långsammare. Då en häst som inte är van vid detta kan uppfatta det som frustrerande väljer många hästägare att under en längre tid introducera det nya nätet tillsammans med hö som är lättillgängligt, för att hästen ska få en mjukare övergång i det nya sättet att hantera sin mat.

Trots att detta är en väldigt bra början löser det inte problemet med att hästen känner svält två timmar efter att maten tagit slut, även om tiden i hunger minskas tack vare den ökade tiden hästen tar på sig för att äta. Målet med Slow Feeding är att hästen aldrig ska behöva känna detta obehag utan ges chansen att själv balansera sitt foderintag och ta sig tid med sociala sysslor med andra hästar, samt vila.

Den fulländade vardagen.
Kontinuerlig Slow Feeding går ut på att hästen ska ha konstant tillgång till mat, dag som natt. Det är vanligt att hästägare som utfodrar enligt Slow Feeding-metoden placerar en hel höbal i hagen, täcker den med nätet och låter hästarna ha nytta av den under en lång tid framöver. Det är dock viktigt att veta att detta inte måste begränsas till hästar på lösdrift, eller hästar som går ute dygnet runt. En uppstallad häst an ha precis lika mycket nöje av en nät-täckt höbal på dagarna som en häst på lösdrift. Så länge den har tillgång till grovfoder även under alla nattimmar gör det ingen skillnad. Men om hästen i fråga står med begränsad mat under nätterna kommer stressen av att veta att maten tar slut inte försvinna.
Att trä ett Slow Feeding-nät över en hel höbal som man kämpat med att få ut i hagen må ta längre tid än att kasta in en tuss hö på golvet i boxen, men när man som hästägare bara behöver göra det kanske en gång var tredje vecka, och slipper de tidiga mornarna och sena kvällarna av utfordring, kan tanken kännas ganska lockande.

Det är vanligt att hästar som är under- respektive övernärda kan äta tillsammans enligt Slow Feeding-metoden, och den undernärda går upp i vikt, medan den övernärda istället tappar kilon.

En häst som får dessa möjligheter att leva i en stressfri vardag blir i regel betydligt mer harmonisk, arbetsvillig, uthållig och överseende med människor, samt även andra hästar då flockdynamiken förbättras när de inte längre behöver konkurrera om maten.
I helhet, en häst som trivs med sin vardag.

En häst med ett Slow Feeding-system i boxen!


Nätet heter SmåMaskigaHöNät, SMHN. Ni kan köpa detta nät i olika storlekar. {Klicka här}