Hanna heter jag, är 20 år fyllda och bosatt en bit utanför Östmark, mitt ute i den värmländska skogen. Jag har alltid varit en kreativ, ambitiös, jordnära och lite knäpp människa. Som ung målade, pysslade och skrev jag mycket. De senaste fyra åren är det främst fotografering som varit i fokus men nu börjar jag äntligen hitta tillbaka till skrivandet igen, den konstform jag trivs med allra bäst! Vid sidan av drömmen om författarskap planerar jag att vidareutbilda mig inom hovar (SANHCP) med start nu i höst. Fram tills dess deltidsjobbar jag som personlig assistent, läser universitetskursen Hästens beteendebiologi på distans och tillbringar mycket tid tillsammans med mina två hästar, Rooster och Micko.

Hästintresset har funnits med mig så länge jag kan minnas. De första häståren började på en ponnyridskola där vi fick prova på allt från körning, bruksridning, hoppning till gymkhana och uteritter. På hästar och ponnyer som aldrig klipptes och gick ute i princip dygnet runt alla årstider! Även andra bitar kring naturlig hästhållning har fallit på plats av sig själv med tiden. Jag är alltid på jakt efter ny kunskap som kan hjälpa mina hästar till en trivsam och harmonisk tillvaro. De senaste åren har jag gått över mer och mer till att använda positiv förstärkning i träningen. Väldigt roligt och oerhört givande!



The Rooster (Tuppen) är en varmblodig travare f. 2001 som jag haft hand om sen jan 2008. Var min foderhäst i två år innan ägarbytet vintern 2010. Hans ständiga motivationskurser har lett in mig på många spännande vägar. Vi har nog testat de flesta metoder som finns att finna... i slutändan fastnade vi för klickerträningen. När jag slutade lägga press och istället förstärkte beteenden genom belöning, totalförvandlades min tupp. Från att ha vägrat röra sig en meter hänger jag knappt med i svängarna nu mera! Vi är under ständig utveckling och har gjort en hel del framsteg sen starten år 2008. Det är honom jag har att tacka för de kunskaper och den självinsikt jag besitter idag.



Micarno (Micko) är en arabvalack som jag hämtade hem julen 2010. Han har inte fått så mycket uppmärksamhet tidigare i sitt liv, mest gått i hagen och skrotat. En känslig, lite osäker men klok och snabblärd ponny. Det var ett väldigt spontant beslut att han överhuvudtaget hamnade hos mig, men jag ångrar det verkligen inte. Efter en tid som fodervärd står jag nu som ägare! Sen han kom hit har vi jobbat mycket med att stärka självförtroendet. Han växer för var dag som går, och nu börjar han äntligen kännas redo för inridning. Han älskar att komma ut på äventyr, så jag är övertygad om att han blir en supertrevlig ridhäst så småningom.