Hiya!



Jag heter Edda och jag är 16 år gammal!
Skulle jag fråga mina vänner skulle de beskriva mig som glad, förvirrad och sarkastisk, något jag till fullo håller med dem om. Jag är inte som de flesta sextonåringar jag känner, jag ser inte poängen med fester eller alkohol, jag är inte alls intresserad av ”det senaste” och när jag väljer kläder på morgonen tar jag den roligaste kombinationen jag kan hitta. Jag är lite barnslig på det sättet att jag älskar saker som disneyfilmer och pussel, men mest av allt älskar jag litteratur. Att läsa och skriva i enorma mängder.

Jag vill se världen, jag vill resa runt och leva dag för dag, prata med främlingar och förstå och uppskatta saker som existerar utanför mig egen lilla värld. Jag vill uppleva och skriva om det jag upplever.

Jag bor delvis i den väldigt lilla byn Vitaby med min familj och min katt, delvis på Bollerups Naturbruksgymnasium, där jag går andra året, med mina vänner.

Hästar
Jag började rida när jag var sju år gammal, detta på en liten New Forest-ponny som hette Abbe. Han lärde mig så mycket och han var min bästa vän fram till han fick somna in, 32 år gammal, för två år sedan. Vi var mästare på att flamsa omkring i skogen, och när han dog hade jag precis börjat känna på tankarna om att det fanns andra sätt att umgås med hästar, förutom från ryggen. Dessa tankar om en djupare kontakt med en häst hamnade på hyllan när jag började rida dressyr på ett halvblodssto som hette Piralda, men med henne började jag så smått känna på trickträning. Mina drömmar om att träna löst med hästar blev äkta först när jag träffade Guru. Han var en arabponny som uppfyllde många av mina horsemanshipdrömmar. Vi hade väldigt kul vi två, kände på löslongering, trickträning, och till och med lite ridning utan utrustning. Jag red honom mycket i repgrimma, och vi umgicks mycket med att bara känna på varandra. Han kunde sina grejer, jag var en stapplande nybörjare.

Vår kontakt bröts när hans ägare bestämde sig för att sälja honom.

Jag är för närvarande väldigt hästlös, men de hästar jag känt har lärt mig otroligt mycket och jag kommer inte glömma dem.