Lite kan göra mycket!
"Världens problem är allas ensak".
Jag har plockat bort en del i början som i prinicp bara var grundläggande historia om hästen som ni förmodligen redan vet eller enkelt kan ta reda på genom att söka på "häst" på Wikipedia.. Det är därför det kanske verkar som om jag börjar mitt i.
Hästhållning ser väldigt annorlunda ut i olika delar av världen, liksom användningsområdena. I till exempel Mongoliet har långt ifrån samma standard som till exempel Sverige. Där används hästar dels som tillgång till mjölk och kött, samt till transport och galopptävlingar. De får klara sig mer själva och man lägger inte samma vikt på att borsta och sköta om dem. Rostiga bett och opassande sadlar är inte svårt att hitta.
(Jag talar nu om hästhållningen generellt, självklart finns det undantag!)
I Sverige är det snarare motsatsen som gäller. Här är hästarna ofta porslinsdjur: alltid välryktade och tillfixade och utfodrade med specialfoder och med ett berg av utrustning. Mottot tycks vara ju mer desto bättre, men det stämmer inte alltid. I våra försök att skydda våra hästar orsakar vi ofta ställer till mer skada än vi undviker.
Hästar är byggda för att äta ungefär 14 till 18 timmar om dygnet uppdelade i ungefär tio omgångar, sova tre till fyra timmar uppdelar i fem till sju perioder och klara av att röra sig ända upp till fyra mil per dag. De svenska hästarna däremot fodras ofta omkring tre gånger per dag (vilket leder till att de äter ungefär en till två timmar per dag), tvingas stå uppstallade i box eller spilta (ofta över 14 timmar per dag) och utevistelse består ofta av en för liten hage.
Bristen på mat (för att förtydliga: de svenska hästarna får ofta grovfoder, hö, och kraftfoder, pellets och havre etc, för att få den näring de behöver, däremot får de inte tillräckligt med hö för att stimulera magen som är byggd för 14 till 18 timmars betande per dag) rubbar produceringen av saliv och magsyra, vilket skapar obehag och ibland till och med skador på munhåla, hals och magsäck.
Studier visar att 60 % av alla tävlingshästar och 90 % av alla kapplöpningshästar har magsår. Detta beror delvis på fel kost och för mycket stress i vardagen.
Dessa finns att läsa på Jordbruksverkets hemsida:
– Hästar ska dagligen få möjlighet att röra sig fritt i sina naturliga gångarter.
– Hästar får inte stå uppstallade i spilta mer än 16 timmar per dygn.
– Hästen ska ha sällskap.
Dessa regler bryts ofta. Man möter ofta hästägare som anser att deras häst måste gå i en mindre hage och måste gå ensam eftersom de annars kan skada sig. Och visst kan det gå illa, hästar som sparkar varandra eller på ett eller annat vis gör sig illa i hagen. Men sanningen är att minst lika många olyckor och skador sker bland de hästar som hålls ensamma i små hagar. Till exempel försämras blodcirkulationen hos hästar som rör på sig dåligt, man har till exempel funnit ett samband mellan hästar som spenderar största delen av dygnet i en box och hästar som svullnar upp i benen.
Det är också vanligt att hästar blir mer stressade och mer benägna att sparka och bita efter hästar de kommer nära dels på grund av överskottsenergi, men också för att de helt enkelt har svårt att hantera en situation när de träffar nya hästar eftersom de sällan umgås med dem.
Jag skulle kunna prata i evigheter om hur djur i allmänhet och hästen i synnerhet kan gynna människan, men det här börjar redan bli långt nog, så jag tänker bara berätta om en egen upplevelse jag haft. Sedan ungefär två år tillbaka har Salas ridskola tillsammans med särskolan haft ”handikappridning” som min mamma varit ridlärare för. Under det första året var jag med ofta, och lärde känna de elever som deltog.
En av dem var en flicka med ett mentalt handikapp som tillbringar all sin tid i en elektrisk rullstol eftersom hon inte kan gå, och har svårt att tala. I början av året krävdes det två-tre vuxna för att hålla henne kvar på hästen medan hon själv låg ned över halsen eftersom hon inte hade styrka nog att sitta upp.
Mot slutet av året kunde hon sitta upp, raklång, i både skritt och trav med endast lite stöd av någon som gick bredvid henne. Och hon var glad. Man såg hur mycket hon trivdes på ryggen. Detsamma med de övriga eleverna. Ridlektionen var en av veckans höjdpunkter.
Hästar gör inte skillnad på människor, så länge du behandlar dem väl kommer de inte bry sig om hur du ser ut, vart du kommer ifrån eller vilka handikapp du har. Djur i allmänhet och hästar i synnerhet kan hjälpa dig att övervinna rädslor, lära sig att ta ansvar, bygga upp självförtroende, bygga muskler och förbättra hälsan. De är ärliga och förlåtande. De kan lära oss att man måste pröva nya sätt om man inte lyckas lösa ett problem och de kan lära oss att man måste ha tålamod och en stark vilja för att nå sina mål. Framför allt har man en vän som aldrig sviker.
Det finns få gränser för hur långt vissa är villiga att gå för att uppnå det resultat de önskar. Det stämmer speciellt bra inom hästvärlden. Att vinna tävlingar eller att ha hästen med det vackraste steget eller som hoppar högst eller springer fortast är det viktigaste och att orsaka någon smärta är inget som stoppar dem för att nå sitt mål. Videorna nedan är hemska, men de visar vardagen för långt fler hästar än vad man kan tro.
Tennessee Walking Horses är en hästras vanligast i USA, populär för sina extra gångarter. Precis som islandshästens tölt är den nedärvd och svår, för att inte säga omöjlig, att lära andra hästraser. Gångarten finns från början, men för att få det perfekta steget – så högt och ”luftigt” som möjligt – finns brutala metoder. Slag, sparkar och tunga skor och boots, kedjor och spikar samt frätande syror runt hovar och ben är förekommande.
Även bland just islandshästar är det vanligt att man sätter extra tyngd runt hovarna under träning för att hästarna ska lyfta bättre, tyngd som orsakar belastning och tillslut skador på skelett och leder. Allt för det där extra ”schvunget i steget”.
2011
“Out of the hundreds of animals that participate in our rodeo events each year, only a very small
percentage ever suffer an injury. Most injuries are minor and life-threatening injuries are extremely rare.”
Källa: Cheyenne Frontier Days hemsida (http://www.cfdrodeo.com/pages/rodeo/animal-care)
“The Declaration arose directly from the experience of the Second World War and represents
the first global expression of rights to which all human beings are inherently entitled.”
http://en.wikipedia.org/wiki/Universal_Declaration_of_Human_Rights
Artikel 3: Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.
Artikel 5: Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Jag säger inte att vi ska släppa alla djur lösa och bo i grottor igen, men jag står fast vid att åtskilliga förändringar behöver göras. Men ett konkret förslag på vad som ska ske är svårt. En människa som inte kan se värdet i en annan levande varelse är inte det lättaste att övertala motsatsen. Hur gärna vi än vill kan man inte ta fram en enkel plan som passar alla. Det är individuellt, var och en måste de inse och acceptera värdet i allt som finns.
Det pågår många diskussioner om hur mycket medvetande olika djur har. Inom hästvärlden går åsikterna allt från att hästar inte kan forma ens en tanke utan gör som vi säger för att de inte vet bättre, till att de kan fundera över saker om tid och livet självt. Men oavsett vilket av detta som är sant så kan vi konstatera att det är en levande varelse. En varelse som förstår skillnaden mellan att känna smärta och att inte känna smärta. Som förstår skillnaden mellan att vara trygg och att inte vara det. Och det är därför jag anser att det här är ett så viktigt ämne.
Vad är mänskligheten om den tillåter att levande varelser har ont och känner sig otrygg? Vilka är vi om vi strider för en individs rättigheter samtidigt som vi kränker någon annans? Djur ses så ofta som lägre stående än människorna, som oviktiga och mindre värda. Men precis som vi lever de på denna planet, och bara för att människorna råkar kunna skrika högre betyder inte det att vi har rätten att göra vad vi vill, när vi vill och som vi vill.
Bara för att något inte är som du betyder det inte att det är sämre.
Det går att läsa oerhört mycket om en person ur sättet de behandlar sin omgivning, och jag tror verkligen att så länge vi tillåter att våra djur blir både psykiskt och fysiskt misshandlade och/eller förtryckta på ett eller annat vis så finns det lite hopp för en bättre värld.
För att ta rodeo som ett exempel: ett populärt familjeevent i USA. Man kan kalla det vad man vill, men sanningen är att människor sitter och hyllar smärta. Det spelar ingen roll att det är hästar som utsätts för det, egentligen spelar det ingen roll om det så skulle vara insekt. Vårt fokus ligger kanske på männen som håller sig kvar på hästarna eller tjurarna, men samtidigt som vi jublar över dem så jublar vi över hur levande varelser blir plågade. Vad säger det om mänsklighete när vi kan finna nöje i en annan varelses lidande?
Jag kan inte tala för någon annan än mig själv, men jag tycker inte det verkar som om någon av de djur, hästar som kalvar och tjurar, vi ser i videorna har en värst trevlig dag.
Det finns mycket ondska i denna värld, men vi kan inte enbart koncentrera oss på att motarbeta den mänskliga. I slutändan är ondska alltid ondska och smärta alltid smärta, och om vi förbjuder det bland människorna kan vi inte tillåta den bland djuren.
Glöm inte att ifrågasätta!
Låt inte reklamen styra ditt liv!
Ja, hur kommer det sig att man bara måste ha det ena och det andra? Vilseledande reklam, okunskap och grupptryck är några anledningar som skulle kunna göra sig skyldiga till att vi spenderar så mycket pengar på saker som egentligen inte behövs. Vi är dåliga på att ifrågasätta vad som är nödvändigt eller inte. Skönhetsideal tar över och det är så lätt att falla för reklam. "Passa på, 30 % rabatt på alla schabrak! Tag tre betala för två! Täcken för alla väder, inne som ute!" När vi ständigt bombas med bilder på hästar och ryttare med utrustning från topp till tå bildar vi nån sorts förutfattad mening om att detta är normen. Om man frångår denna norm, är man en dålig hästägare.
Och forska kan vem som helst göra...
...men att bevisa att något är rätt och riktigt är en annan femma. Tyvärr är många forskningar i grund och botten inte neutrala. Bara nu senast under helgen har ett reportage om en professor som gör reklam för en kritiserad diabetesprodukt cirkulerat varmt i media. Man ska vara mycket aktsam när det finns vinstdrivande intressen bakom en produkt eller tjänst! Forskningen kan mycket väl vara vinklad till säljarens fördel. "10 års forskning" har inget värde om konceptet inte är vattentätt. Inte heller "30 års erfarenhet" betyder någonting om det inte hjälper konsumenten.
Våga stå emot!
Så som Havrepappa inledde sitt inlägg - "Igår råkade Anna passera förbi en affär som sålde ridsportsprylar, bara råkade, och hon bara råkade slinka in och handla lite. Det gick tydligen bara på två tusen." - är en fälla som säkert många av oss hamnat i. Försök planera och ifrågasätt din köplust istället för att vara impulsiv! Det mår plånboken bättre av. Klart det är roligt att köpa något fint ibland och man ska självklart sträva efter god kvalité! Men vad är egentligen viktigast... att lägga pengar på hästens hälsa och er utveckling genom att ta ut en hästmassör och åka iväg på kurser... eller att köpa ett extra regntäcke och två nya schabrak trots att du redan har massor att välja ibland?
Ta hjälp av {denna tankeställare} om du har svårt att komma underfund med vilken utrustning som är värdig en plats i sadelkammaren. Använd sunt förnuft när du planerar nya inköp. Ställ frågor som: Är den här produkten verkligen så bra som den framstår? Vad är forskningen baserad på? Vad innehåller produkten och hur har den tillverkats? Kommer detta verkligen att hjälpa mig och min häst? Eller klarar vi oss minst lika bra - om inte bättre - ifall jag avstår köpet?
Ingenting är omöjligt.
Allt från att lyckas med ett prov eller komma med i fotbollslaget eller hoppa ett högt hinder. Visst är den en fantastisk känsla? Det är precis så jag känner när jag tittar på videorna nedan. Det var första gången Winnie och jag lekte löst. Hela sommaren 2010 när vi började med horsemanship regelbundet hade hon varit sammarbetsvillig men rätt trött och seg, och tanken att busa och springa och leka hade varit långt borta. Men så en dag efter en rätt tröttsam vecka i skolan så släppte jag allt och bestämde mig för att det fick bära eller brista, och tog ut henne i en stor hage för att pröva att träna där. Tidigare hade vi bara hållit oss till en mindre paddock, men nu ville jag pröva på en stor yta.
Jag tänkte helt enkelt att det spelar ingen roll hur det går.
Och det gick fantastiskt.
När jag slappnade av och släppte alla krav och bara levde gjorde Winnie detsamma, och vi sprang runt runt där ute i snön. Visst stack hon iväg ibland, men det spelade ingen roll. Och vi hade så himla kul.
Jag trodde aldrig att Winnie och jag skulle kunna springa runt och leka tillsammans, men tillslut kunde vi. Jag trodde inte heller att vi någonsin skulle kunna löslongera i lugnt tempo, men det kunde vi. Jag trodde inte heller att jag skulle kunna rida i bara halsring, men det kunde jag. Jag trodde vi aldrig skulle kunna träna in trick, men det har vi.
Mål.
De flesta människor har mål. Det kan vara allt från att sluta äta godis eller få högsta betyg på en skoluppgift till att köpa en lägenhet eller skaffa ett jobb. Och mål är bra. De hjälper oss att komma framåt, organiserar oss och ger oss något att leva och kämpa för. Det kan stärka oss.
Kan.
Ibland händer det dock att mål snarare stjälper än hjälper oss. Ibland kan pressen av målet bli för mycket. Man är rädd att misslyckas och känner prestationsångest, vilket i sin tur oftast leder till att målet blir svårare att nå.
Som jag skrev i inlägget ”Förändringar” tycker jag om att prata i bilder och metaforer. Här kommer en till!
Tänk er vägen till ditt mål som just en väg! En slingrig väg full med stenar och rötter (saker som kan stå i vägen för oss för att uppfylla målet). De allra flesta går på den här vägen med "eye's on the price". Man ser sitt mål, man ser det man vill uppnå. Den typiska svenska Sven Svensson har oftast en tendens att vilja komma till målet NU, och försöker därför springa maratonlopp dit. Vi har inget tålamod utan vill se förändring direkt. Men när vi får så bråttom att ta oss nedför vår väg blir det lätt snubblar på stenarna och rötterna. Man fastnar och ramlar om och om igen. Många slutar då att försöka. Man ger upp drömmen man haft, man struntar i målet.
En del fortsätter ändå och tar sig fram tillslut, men man har också fått slita och kämpa, det har orsakat många sår och tårar.
Jag tycker snarare att man ska gå och betrakta dina fötter på den här vägen. Du får gärna ha ett mål som ligger där någonstans långt fram i ögonvrån, men just nu är det viktiga vart du sätter fötterna. Om du tar det lugnt och ser dig för kan du undvika stenarna och slipper ramla över dem. Och när du minst anar det är du framme, eftersom du inte hade bråttom!
Lärare, eller vuxna i allmänhet, har en tendens att ständigt påpeka att det är viktigt att ha mål i livet. Jag håller med dem, det är viktigt. Men ingenting är heller viktigare än din egen hälsa, fysisk som psykisk. I slutändan ska du alltid göra det som känns bäst för just dig, och ibland är det inte bra att ha mål. Inte ens små mål. Ibland är det bra att bara göra det som känns bra och se vart man hamnar. ”Bara vara”. Släppa press och måsten. Om än bara för en stund.
Pröva det, det är väldigt trevligt emellanåt. :)
Förändringar.
Flera gånger i livet, flera gånger varje år och ibland flera gånger i veckan (om inte flera gånger per DAG) så förändras man. Ibland små saker (som stolthet över att man kanske hittar vägen; "OH, i made it!") till stora saker som att förändra sitt synsätt på något. Och medans man växer upp är det ju de där perioderna då allt bara händer på samma gång och allt bara är en explosion av känslor och intryck.
Och... det är då jag tror att man måste falla... Släppa vem man är, vem man varit och framför allt vem man vill bli. Och möjligtvis vem man tror att man är, framför allt det kanske. Du är fortfarande den du är innerst inne, så man behöver inte oroa sig för att ”förlora sig själv” tror jag. Men ibland man behöver starta om. Uppdatera systemet. Man behöver acceptera förändringen och bara låta vinden ta en dit man hamnar. Eller låta Gud ta en dit man hamnar. Eller Budda, eller det flygande spagettimonstret eller Eniros vägbeskrivning, eller vem man nu vill lyssna på i livet...
Jag har alltid tyckt om att prata i bilder och metaforer när jag förklarar något, så nu ska jag dra ett exempel. Tänk er att livet är en trappa. En jättestor jättetrappa för jättar. I livet går du liksom allt närmare kanten av varje trappsteg, och allt är liksom rätt som vanligt. Vänner, familj, skola, jobb, djur, hobbys: vardagen rullar på. Men som jag sa, då och då händer saker som förändrar vardagen. Du når alltså kanten på trappsteget, och där tvekar många. "Vem vill falla liksom?", tänker man. Vem vill lämna tryggheten och ge sig ut i det okända där nedanför? Många stannar. De försöker stå kvar och stå emot förändringen. Men står du där och tvekar tillräckligt länge så kommer någon illmarig liten skit och sparkar en ut över kanten ändå... Du har inget val, saker förändras och därför MÅSTE du förändras. Och det värsta du kan göra då är ju att krampaktigt försöka hänga dig fast vid den där trappkanten. Det enda som händer är ju att du får hänga där tills du är så utmattad att du faller i alla fall, och då blir fallet (förändringen) bara en negativ förlust. Jag menar inte att man måste slänga ut med armarna, kastar sig fram och skriker "I belive i can fly" för full hals, men jag tror att när man når kanten, när man når starten av förändringen, då måste man acceptera och klättra ner till nästa trappsteg.
En förändring i sig är aldrig dålig. Däremot kan den föra dåliga saker med sig. Och självklart är det inte bra när hemska saker inträffar i våra liv, men den mänskliga rasen har en tendens att överdriva. Vi är så fästa vid vår kontroll och vår trygghet, att vi allt oftare tycker att all förändring är negativ. Det handlar inte så mycket om förändringen i sig, utan våra känslor inför den.
För du lär dig ALLTID nya saker, och med dessa förändras du och blir en annan människa. Och det är faktiskt en av mänsklighetens vackrare sidor. Vi må slåss och kriga och dricka, röka, kidnappa, våldta, mobba och retas... men vi KAN förändras. Och det ger mig faktiskt hopp. Jag brukar ofta säga att jag är så trött på mänskligheten, men varje gång jag gör det så håller jag ändå fast vid att vi KAN blir bättre, för om en människa kan förändras lite grann, då kan alla. Och kan alla förändras lite kan alla förändras mer. Och så vidare.
Det jag i slutändan vill säga är att livet inte är så svårt som det verkar. När förändringarna väl kommer behöver du bara kunna se klart. Försök inte gömma dig från dina känslor utan släpp in dem och upplev dem. Slappna av och gör det som känns bäst! Det blir alltid bra tillslut!
Miljömedvetet Hästägande!
Media- och konsumentbranchen har introducerat ord som "miljömedveten", "klimatsmart", "ekologisk" och liknande för oss människor. Vi uppmanas att göra val som värnar om vår miljö och att ta tillvara på jordens resurser.
Något som sällan uppmärksammas är hästmänniskors miljöpåverkan.
Trots detta är det faktiskt en hel del faktorer i hästägandet som påverkar miljön men där det går att välja klimatsmarta alternativ. Små val i vardagen hos varje människa gör stor skillnad i längden. En stor bonus är dessutom att miljömedvetna val ofta också är billigare.
Hur ska vi då gå tillväga? Här kommer fem aktuella tips:
- Försök att minimera utsläppen vid din eventuella resa till hästen. Samåk med stallkompisar, åk kollektivt eller allra helst; ta cykeln. Bra för både hälsa, plånbok och miljö!
- Dagarna blir nu allt kortare och kvällarna mörkare. Använd lågenergilampor i stallet och släck dem så snart ingen är i stallet. Det sänker elförbrukningen vilket även det gynnar såväl ekonomiskt som miljömässigt.
- Försök hitta närproducerat, gärna ekologiskt foder till hästen och undersök även om emballaget är återvinningsbart. Köp gärna flera förpackningar på en gång för att minska reseutsläppen.
- Nu när hösten kommer har många "lyxen" att kunna sätta på värme i sadelkammaren. Enligt Camilla Hjortling på Vattenfall räcker det utmärkt med att ha värmen på 10-12 grader för att hålla fukt och mögel borta och även det sänker elförbrukningen.
- Med hösten kommer även en annan syssla: Tvätta och torka täcken! Allt fler stall utrustas idag med tvättmaskiner och torkskåp/torkrum. För högsta effektivitet och miljövänlighet, försök fylla tvättmaskinen och torkutrymmena varje gång du använder dem.
Vi bär alla ett ansvar för våra handlingar, försök göra långsiktiga val att vara stolt över!
