Att släppa hästen lös

På inlägget Olika grader av naturlighet kommenterade Hanna: "Kom dock nu att tänka på.. varför skulle det inte gå med fria hästar? Det finns ju andra vilda djur, tex björn, varg om än i mindre omfattning."

Till att börja med har vi inte några naturligt vilda hästar i Sverige. För att skapa en flock med vildhästar skulle vi som sagt behöva släppa våra tamhästar fria. En viktig följdfråga som uppstår är om det finns någon lag som reglerar huruvida man kan släppa hästen lös eller inte. Vi kontaktade en student vid Etologi & Djurskyddsprogrammet i Skara för att få djurskyddets syn på vilda hästar i Sverige:

" I den gamla djurskyddslagen finns det ingen konkret mening som säger "Djur får inte överges". Det är föreslaget att en sådan paragraf ska finnas med nu när det blir en ny djurskyddslag. Det är självklart skillnad på att överge och släppa lös, men skillnaden ligger i definitionen som inte finns.

Risken som finns med att släppa djur i allmänhet lösa, även hundar och katter, är att ferala populationer uppstår. Ferala populationer är inte önskvärt då de skapar diverse problem bl.a. inom smittskyddsområdet. Ska man prata hästar specifikt vill jag påstå att det är en mycket dum idé att ha hästar helt lösa med tanke på hästen som biologisk varelse. Hästar är flyktdjur och har sin flyktrespons/flyktbeteende djupt rotat, trots tusentals år av domesticering så visar många hästar fortfarande ett starkt flyktbeteende. Flyr hästen uppstår fler farliga situationer för häst och människor runtomkring.

Dessutom bryter man mot en av de viktigaste föreskrifterna "Djur ska ges skydd mot onödigt lidande". En helt lös häst kan utsättas för en hel del onödigt lidande. Flera okontrollerbara situationer skulle också kunna uppstå.
"
- Student vid Etologi & Djurskyddsprogrammet, SLU Skara



Vidare funderingar: Det skulle krävas mycket arbete kring frisläppandet av hästar ända upp till politisk nivå. Vilka hästar ska släppas? Var ska de ta vägen? Vem ska ansvara för att antalet ferala hästar hålls på en jämn nivå? Fria hästar kommer ju att föröka sig och sprida ut sig över landet om vi inte kontrollerar beståndet. Det kommer att krävas antingen infångning eller avlivning av hästarna. Sverige har visserligen mycket orörd natur, men människans närvaro är inte långt borta. Förr eller senare kommer hästarna att närma sig samhället och skapa problem. Våra kvarstående tamhästar kommer att utsättas för risker, som redan nämnts ur ett smittskyddsperspektiv men också att vildhästarna kan ge sig på tamhästarna och vice versa. Att vistas i områden där vildhästar håller till skulle vara direkt livsfarligt både för häst och ryttare.

Att kunna arbeta med hästen lös utan stängsel som hindrar flykt, är en dröm för många och även verklighet för några. Det ses som ett tecken på tillit och att hästen verkligen vill vara med människan. Men att släppa hästen lös innebär alltid en risk. Hur mycket du än litar på din häst och tror dig ha kontroll över dess naturliga instinkter, så kan alltid problematiska situationer uppstå. Hur underbart det än är att arbeta hästen lös, bör du ställa dig frågan om det faktiskt inte är mer humant att låta säkerheten gå i första hand.

Kontroll

Hästar är domesticerade djur. Detta innebär att vi tämjt dem, gjort dem vana vid vår närvaro och beröring, och format dem utefter de mål vi har. Den vilda hästen har inte mycket gemensamt med den häst som idag står i våra stall och äter i våra hagar. Vi vet att hästar är fantastisk snälla djur, som gör mycket och ber om lite tillbaka. Mycket av detta är förmodligen för att vi avlat dem så, och lärt dem från födseln att de ska lyda för sitt egen bästa. Detta betyder inte att man använt våld för att lära dem att lyda, utan kan precis lika väl vara att man berömt dem på olika sätt när de lytt oss. Vi har visat att det är bättre för dem att lyda oss än att inte lyda oss, och visst är lydning viktig. I situationer där vi vet mer än hästar, det vill säga i situationer de inte är gjorda för att hantera, är det viktigt att hästen gör som vi säger till den att göra. I en situation som hästen inte förstår är farlig är det vårt ansvar att se till att hästen inte skadar sig, och för att göra det måste hästen lyssna på oss.

 

Men alla andra gånger då?


När vi rider och kör och longerar och leder? Varför bestämmer vi då?

 

Hästen ska gå där vi ber den gå, den ska stå stilla när vi ber den stå stilla, den ska röra sig i den gångart och den takt och den fart vi ber den röra sig i. Står vi och ryktar den i stallgången och den tar ett steg framåt flyttar vi prompt tillbaka den till där den stod. Det är inte relevant att jämföra detta med den häst som för så många år sedan, eller på en helt annan plats på jorden, strövar fritt över vidderna. Men det är viktigt att komma ihåg att hästarna inte är födda till att lyda oss, det är något vi tränar dem till. Frågan är inte varför vi tränar dem till att lyda oss, frågan är varför vi insisterar med att de ska lyda allt.

 

Det är stora djur vi hanterar, det är sant, med det är också fantastiskt snälla djur. Självklart kan man inte dra alla hästar över en kam, så att säga, men hästar som en art är väldigt förlåtande och givmilda djur. En häst som skadar en människa är nio av tio gånger helt enkelt inte medveten om hur ömtålig människan är eller vad dess handlingar skulle leda till, detta tror jag starkt på. Jag ser inte hästar som djur med rangordning, men även om man gör det så tror jag att man kan hålla med om att hästflocken involverar ett stor känsla av sammarbete. Detta samarbete är något jag tycker att vi borde sträva efter när vi hanterar våra hästar. Vi har kontroll på så mycket omkring dem, t.ex. när de ska tränas och hur, samt vilka hästar de ska spendera sin tid med, något som i sig själv är en väldigt stor sak att bestämma för en häst. De flesta i Sverige bestämmer även när hästarna ska äta och när de ska vara utomhus respektive inomhus. Var ligger felet med att ge tillbaka lite av den kontrollen till hästen? T. Ex. vet vi att hästar som gått på fri tillgång en stor del av sitt liv, eller som långsamt vants vid att konstant ha mat, inte har några större problem med att hantera det ansvaret. Vi har tidigare pratat om hur begränsad föda påverkar en häst. (länk).

 

En sådan sak som när man leder in hästen från hagen, och envisas med att den ska anpassa sig efter den takt som man själv vill gå i är något jag också ifrågasätter. Jag tror inte att vi har så bråttom att vi måste skynda på våra hästar. Jag tror inte heller att vi inte kan länga på stegen för att anpassa oss efter en varelse som har längre ben.

 

Låt hästen välja arbetsuppgift ibland, låt hästen bestämma om ni ska svänga höger eller vänster just där, låt hästen bestämma om den vill börja trava just nu, låt hästen ifrågasätta dig och dina val. Du kommer lära dig väldigt mycket om dig själv.


Och ha roligt tillsammans!




Olika grader av naturlighet



När man tänker efter så finns det ingen direkt naturlig och rätt metod för att hantera hästar. Naturligt kan det bara bli om en häst lever i vilt tillstånd tillsammans med sina artfränder. Istället för naturligt skulle jag hellre vilja säga naturtroget. Att man alltid bör efterlikna det naturliga. Många glömmer nog bort att hästen måste få sina behov tillfredsställda alla dygnets 24 timmar, inte bara de få timmar per dag som vi befinner oss hos den. Låt säga att vi åker ut till stallet, pysslar om hästen en timme, rider en timme. Restrerande 22 timmar då? Hästen ska må bra och trivas med sin levnadssituation även då! Många ställer sina hästar på box om natten. Kvällsfodrar, hästen har ätit upp maten inom en timme. Vad ska den göra sen? Sova, i åtta, kanske ännu fler timmar? Hästarna fungerar inte så.

Jag tycker därmed att det är tämligen omöjligt att jämföra hästen med människan. Vi är två helt skiljda raser med helt olika behov och evelulotionär historia, samt att människans intellekt ligger på ett helt annat plan än hästens. Vi kan inte ändra hur hästen av naturen är skapad. Att ströva, söka föda, social kontakt med sina artfränder osv är drivkrafter som vi inte kan ändra på, förmodligen inte ens avla bort - någonsin! Att hästen behöver täcken, järnskor, stå på box osv är behov som människan skapar åt hästen.



Men ja, visst (eller snarare självklart) måste hästen till viss del frångå det "naturliga" för att passa in bland människorna. Det enda fullt naturliga vore ju som sagt annars att vi slutade hålla på med hästar och släppte dem fria. Det skulle aldrig funka i dagens samhälle, finns inte områden stora och goda nog. Sen tror jag absolut att hästen vinner många fördelar med att hamna i människans ägo! Våra tamhästar har många gånger bättre förutsättningar att leva ett långt och välmående liv än vad vildhästarna har. Vi kan hjälpa dem att förebygga/läka skador, välja bra foder, anpassa vår hästhållning till hästens behov, motionera hästen stark och hållbar, utföra regelbunden hovvård osv. Att hanteringen av hästen sker på ett säkert plan, samt att hästen trivs och håller sig frisk, är nog i slutändan det som avgör om vår hästhållning anses vara god eller inte. Oavsett om hästen står på box, lösdrift, går barfota eller skodd, täckad eller otäckad.

"Två levande väsen måste närma sig varandra. Hästen förmänskligas en smula och ryttaren "förhästas" en aning,
och människan måste säkerligen ändra sig mer än hästen."

- Bent Branderup

Hästen kan lära sig att samspela med oss, anpassa sig efter våra rutiner. Men i grund och botten är det vi människor som måste forma våra krav utifrån hästens förutsättningar, annars kommer många missförstånd och problem att uppstå efter vägen. En häst är alltid en häst!

Tror ni inte att hästägare många gånger väljer en viss typ av hästhållning till sin egen bekvämlighet? Eller kanske rent utav efter vad traditionen föreskriver? Många kanske täckar och skor sina hästar på rutin, utan att reflektera över om det verkligen behövs eller finns andra fungerande alternativ? Än en gång, det handlar inte om att göra det 100% naturligt för hästen. Det kan vi inte. Men det finns olika grader på skalan av naturlighet. Jag tror att många hästar skulle vara lite lyckligare, lite friskare, lite mer hållbara om vi verkligen gick till botten med vad som faktiskt är hästens behov och inte bara människans illusion om av vad som är bäst för hästen.


Att mötas halvvägs.

När jag och min häst umgås och ska göra något så vill jag att vi gör det tillsammans. Jag vill inte vara den som ständigt bestämmer, korrigerar och avgör vad som ska göras när. Själv uppskattar jag inte att spendera tid med sådana individer och vill därför definitivt inte bete mig så, särskilt inte mot någon som jag älskar.

Ett enkelt exempel
Jag lägger handen på hans bringa och ber honom att backa. Om han då inte gör det - då vill han inte backa. Om inte situationen kräver att han måste backa så struntar jag i det. Han är fullt medveten om vad jag ber om men han struntar i det. Många människor propsar då på att man skall öka trycket, hästen måste utföra rörelsen du ber om. Man måste vara konsekvent, hästen måste utföra det du ber om varje gång. Jag känner mig dock tveksam till det där.

Jag är fullt införstådd och medveten om att det i vissa situationer är nödvändigt att hästen lyssnar och flyttar sig undan för tryck. Däremot förstår jag mig inte på människor som flyttar sin häst i tid och otid, människor där hela samvaron med hästen är uppbyggd på tryck och eftergift.

Om jag hade ökat trycket på Bosses bringa så hade han med största sannolikhet backat men jag hade också trotsat hans vilja. Detta kan ses som ett fjantigt exempel, men tänk om någon trotsade din vilja 50 gånger om dagen, 365 dagar om året?

Vi har samma värde.
En vanlig missuppfattning som sker när jag presenterar mitt förhållningssätt till hästar för andra människor är att jag låter hästarna klampa rätt över mig. Detta är helt fel faktiskt. Min filosofi bygger på att vi har samma rättigheter - han har rätt till sitt utrymme likväl som jag har rätt till mitt. Jag accepterar när han säger nej och han accepterar när jag säger nej.

Under en ridtur genom ett gnistrande snölandskap förmedlade Bosse en gång en bild på hur han ser på jämlikhet och utveckling. Han beskrev det som en spiral som kännetecknar vår mentala utveckling. Om man placerar sig själv i toppen av spiralen och därmed ser ner på andra så begränsar man sig själv, sin syn på andra och sin egen utveckling. Man ser då endast en cirkel nedanför sig, den saknar höjd eller djup.
Om man istället placerar sig så att man ser spiralen från sidan så kan man se allt tydligt; man kan följa andras utveckling och hamnar på samma nivå som dem istället för att se ner på dem.

Alla hästar är individer och vi bör därför också behandla dem därefter!

Rekreation



Det här är ett citat som jag alltid försöker bära med mig i mitt sätt att vara och arbeta med hästarna. Det kan faktiskt vara ett av de viktigaste orden att ha i bakhuvudet. Att umgås med hästar är ofta den bästa medicin i världen för alla sorts sorger och problem man bär runt på. Men att inte kunna erbjuda hästen detsamma är en stor brist på ömsesidighet hos oss människor. Det är minst lika viktigt (om inte viktigare) att hästen ska vinna något för egen del i människans närhet.

Jag strävar alltid efter att kunna skänka lika mycket styrka som jag själv får av dessa djur. I takt med att jag lär mig saker av dem vill jag lära något tillbaka. Jag vill träna och sköta dem till friskhet. Njuta av nuet. Visa och visas respekt. Någonstans på vägen vill jag få ett förtroende, så att jag kan hjälpa och stärka ännu mer.

Men hur ska en häst kunna bli frisk om den aldrig tränas med mjukhet och förstånd? Aldrig får visa sina känslor? Inte tillåts vara kreativ? Att vara frisk innebär inte bara en musklad kropp utan krämpor. Att vara frisk är också att äga ett starkt självförtroende och att få leva livet så som man är skapt att göra. Här och nu, i frihet.

Jag tar med min häst på skogspromenader, för jag vet att det stärker hans kropp. Jag plockar fram en presenning och presenterar den för min häst, för jag vet att det stärker hans självförtroende. Jag låter honom trava över bommar, för jag vet att det mjukar upp hans rörlighet. Jag leker och umgås med min häst i frihet, för jag vet att det är då vi lär av varann som mest och har som roligast ihop.

Allt jag gör, det gör jag för hästen.

Och allt hästen gör för mig, det vill jag också göra för honom.


TILLBAKA TILL STARTSIDAN
Det här är ingen vanlig hästblogg! MWO är en plats att hämta inspiration. Att lära sig mer om hästar och sig själv. Vi vill motivera våra läsare att ifrågasätta och tänka steget längre. Att se helheten. Vi kommer skriva om allt från hovar och foder till filosofier och kommunikation mellan häst och människa.

bloglovin
Jonna Nilsson Sundgren
Linnéa Gabrielsson
Hanna Rattfeldt
Isabelle Erixon
Hanna Skane
Edda Ahrent
- Mind Wide Open

- Anatomi
- Bilder
- Citat
- Djurkommunikation
- Filmer
- Foder
- Forskning
- Hovar
- Hälsa
- Hästsyn
- Kommunikation
- Meditation
- Tips och trix
- Tänkvärt
- Vardagsliv

Temadagar
- Boktipsmåndag
- Youtubeonsdag
- Fredagsmys
- Egoboostsöndag

Övrigt
- Julkalender 2011

2011
Jan, Feb, Mar, Apr, Maj, Jun, Jul, Aug, Sep, Oct, Nov, Dec

2012
Jan, Feb, Mar, Apr, Maj, Jun, Jul, Aug, Sep, Okt, Nov, Dec

Copyright © 2011 Mind Wide Open. All rights reserved. mindwideopen@live.se