Denna fredag har jag valt att dela med mig av en riktigt fin och tänkvärd text hämtad ur boken "Det Är Aldrig Kört". Läs, och tänk!

"Israel har två sjöar: Kinneretsjön (som kanske är mer känd som Gennesaretsjön eller Galiska sjön) och Döda havet (som namnet till trots är en sjö och inte ett hav).

Galileiska sjön är inte särskilt stor. Den är faktiskt bara 168 kvkm, vilket motsvarar ungefär en elftedel av Vätterns yta. Men det är en sjö full av liv, och den är mycket viktig för Israel. Galileiska sjön utgör nämligen landets viktigaste vattenreservoar och vattnar bland annat de torra sydvästra delarna av Israel. Många fiskare förtjänar också sitt levebröd här, bland annat genom att fånga Petrusfisken (tilapia), en uppskattad delikatess på många restauranger.

Floden Jordan, som rinner genom Galileiska sjön, rinner vidare söderut och når så småningom Döda havet. Döda havets vattenyta är jordens lägsta punkt, eftersom den befinner sig 417 meter under vattenytan. Och precis som namnet antyder finns här inget liv - inga växter eller djur överlever på grund av den höga salthalten. Den som ger sig ner i Döda havet för att bada får stå ut med den svidande känsla i ögon och eventuella öppna sår som salterna och mineralerna i vattnet orsakar.

Vad är då skillnaden mellan den livgivande sjön och det Döda havet? Det är inte vattnet i sig - samma vatten från Jordan rinner in i båda sjöarna.

Skillnaden är att Galileiska sjön inte bara tar emot Jordans vatten utan också har utflöden. För varje droppe sjön tar emot, ger den en droppen vidare. Döda havet däremot, har inga utflöden. Bortsett från avdunstningen behåller Döda havet varje droppe som rinner in från  Jordan.

Den sjö som ger vidare flödar av liv, medan den som behåller allt för sig själv är helt död."