Hästen. Våran följeslagare
Av Petra Robin och Ylva Robin.

Baksidetext: "Att söka sin historia. Och hästens. I det sökandet vaknade barndomsdrömmar, attg möta russen på Lojsta hed och att en sen vinterkväll fara i släde invirad i filatar, men ljudet av knarrande snö och sjungande bjällror.
Barndomsdrömmar som skulle föra bort oss till platser där människor och hästar började att berätta, om nu och det som hör till det förgångna.
Alla gånger har det nog inte varit en så jämlik vänskap, nog är det människan som haft övertaget, makten i detta förhållande. Hästen har varit i våra händer, hon har varit vår följeslagare, vår tjänare i mycket. I det finns en stor sårbarhet, där hästen alltid varit utlämnad åt oss och det som vi har företagit oss.
Vid åsynen av dessa djur, dessa hästar med en nästan magisk utstrålning, är det som det skimrar om dem och i deras ögon.

Och i dessa ögon finns något,
något onåbart för människan,
något som vi inte kan förstå. "

Min åsikt: Denna bok hade jag lånat hem från skolan för två veckor sedan, men av någon alnedning glömt bort. När jag nu har läst igenom den så måste jag säga att jag önskar att jag läst den direkt. Den har ingen speciell inriktning eller så, den handlar helt enkelt om hur fantastika våra hästar är. En feel-good bok kan man säga. Den har lite om hästens historia, den har olika myter som omfattar hästar, ett kapitel är om hur man kanske var när man var en liten hästtjej och hade de där drömmarna om att gallopera på stranden eller på ett snöklätt fält med sin bästa fyrbenta vän.
Den har även kapitel om vilket arbete hästen har, och vad vi inte alltid tänker på som kanske borde komma fram i ljuset lite mer. Till exempel på travbanorna där för många spelare hästarna slutar vara hästar och blir till nummer och bra eller dåliga odds istället.
An allmänt mysig bok som innefattar lite om det mesta.