Vi har tidigare pratat lite om hästens matsmältningssystem och hur det påverkas av portionsfodring i förhållande till konstant fodertillgång, och planerar att sätta igång vår foderföljetong med att gå lite djupare in på hur hästens matsmältningssystem fungerar. Dels för att lägga en stadig grund till de nya ämnen vi kommer ta upp och dels för att kunskaper i detta ämne tyvärr ofta brister hos hästägare.

Hästens matsmältningssystem består av 3 delar: Munnen, magsäcken och tarmarna. Själva nedbrytningen börjar i munnen, i foderstrupen, och är inte fullgjord förrän i ändtarmen. Processen sker långsamt men konstant, och det tar ca 30-50 timmar för fodret att passera genom hela hästen, från intag till avföring.

Steg för steg av matsmältning
I munnen sönderdelas fodret vid tuggande, vilket också stimulerar tre spottkörtlar som producerar viktig saliv som bland annat har funktionen att blöta ner fodret så att det är lättare att svälja. Får inte denna saliv tid att bildas, t.ex. vid för snabbt intag av födan, finns risken att fodret inte hinner bli tillräckligt blött och därmed orsakar foderförstoppning. Magsäcken utgör bara drygt 10 % av hästens matsmältningssystem och har som uppgift att bearbeta fodret. Mjölksyra bildas i övre delen av magsäcken, och bakterier i denna bryter ner stärkelse(kolhydrater) medan magsaft i mittre delen innehåller enzymer som bryter ner protein. Här sker även en stark försurning, så att eventuella bakterier dör.  Magsäcken töms aldrig helt, utan utefter att hästen äter portioneras fodret ut i tunntarmen. Här bryts stärkelse av annat slag än det i magsäcken ned, bland annat från spannmål, men även fett och proteiner tas om hand. På grund av den låga produktionen av enzymer i tunntarmen begränsas mängden foder som kan bearbetas åt gången, äter hästen för mycket stärkelse finns risken att den osmält hamnar i grovtarmen och orsakar störningar. Även fettnedbrytningen påverkas enzymtillgången och endast en väldigt liten mängd kan tas om hand. De näringsämnen som tunntarmen inte kunnat ta vara på passerar vidare till grovtarmen. Hästen har själv inte enzymer till den jäsning som sker här, utan det är mikroorganismer som lever i grovtarmen som sköter det åt hästen. En häst med en foderstat som är baserad på grovfoder får 75 % av sin energi av de fettsyror som bildas i jäsningen, därför kallas hästen en grovtarmsjäsare. I ändtarmen tas vatten upp.

Specialanpassade
Hästen är specialanpassad för att utnyttja gräs, örter och träbark; föda som ofta har låg näringstillgång, och är experter på att utvinna nödvändiga saker därifrån. De kan även bearbeta mer koncentrerat, lättsmält foder, men det bara i små mängder. Mikroorganismerna i grovtarmen tar lång tid att vänja sig vid nya fodersorter, och vid ett för snabbt omslag kan de inte fungera korrekt. Hela matsmältningssystemet är utformat för att få föda konstant, inte bara till tuggning, även om det är en viktig detalj, utan även för att nedbrytningen ska fungera korrekt och magsäcken aldrig ska lämnas tom (vi har tidigare pratat om effekterna av hunger här).