Hästens utseende och beteende präglas av att den är ett bytesdjur. I alla de miljoner år hästen levt på jorden har den varit mat åt andra djur, inklusive människor. Naturens lagar är hårda och endast den starkaste överlever. För alla slags djur innebär det bland annat att fly för eller försvara sitt liv.

För att hästen ska acceptera närvaron av en människa - ett rovdjur - krävs att vi är medvetna om vad det är som gör oss till just ett rovdjur. Vi måste även sätta oss in i hur hästen tar emot och sänder ut information. För att kunna förstå varför hästen gör som den gör behöver vi först och främst känna till dess basala instinkter.



Instinkten att överleva
En häst som skenar, skyggar, bockar eller stegrar gör det sällan för att vara elak. Den gör det för att den är en häst. Med andra ord; den försvarar sitt liv! I första hand flyr hästen från faran genom att springa iväg. Det ligger inte i dess natur att möta fienden ansikte mot ansikte. Endast om alla möjligheter till flykt tagits i från den väljer hästen att slåss. Vår avel har minskat graden av hästens benägenhet att fly från eller utmana människan, men flyktinstinkten kan aldrig helt försvinna och är fortfarande stark hos vissa individer. En flyktinställd häst blir svår att kontrollera. Därför är det viktigt att behålla lugnet när hästen visar rädsla eller osäkerhet. Hetsar man upp sig själv i det läget kommer man bara att ge hästen ytterligare en anledning att fly, eftersom vi nu visat att det finns något att vara rädd för. Vi får därför, under inga omständigheter, bete oss som de rovdjur vi är! Undvik hastiga rörelser, höga ljud och agressiva beteenden. Allt detta kommer endast att trigga igång hästens flyktinstinkter ytterligare, och den börjar betrakta oss med misstänksamhet istället för nyfikenhet.

Tryggheten finns i flocken
Flocken är en viktig del i hästens försvar mot yttre faror. För ett rovdjur är det nästintill omöjligt att angripa och döda alla djuren i en stor grupp. Flockinstinkten är väldigt stark hos de flesta hästar eftersom det är deras källa till vänskap, närhet och trygghet. Det kan innebära problem när man särar en individ från flocken. Instinktivt kommer denna individ att vilja söka sig till tryggheten igen och gör allt för att ta sig tillbaka. När vi hanterar hästar som har en stark flockinstinkt måste vi acceptera deras naturliga reaktioner och ge hästen den tid som behövs för att känna trygghet även utan sin flock. Människan i sig måste bli en trygghet. Det blir vi automatiskt om vi gång på gång visar hästen att hos oss finns inget att vara rädd för.

Fortplantning
Hästens fortplantningsinstinkt är speciellt stark hos hingstarna. Finns det ston i närheten är "tjejer, tjejer, tjejer" det enda som cirkulerar i hingstens tankar. Han stänger av omvärlden och allt fokus ligger på driften att föröka sig. En kärlekskrank hingst kan bli en mycket farlig häst. Många hingstar hålls dessutom ensamma och får endast träffa andra artfränder i samband med betäckning, ofta under människans uppsyn och utan naturligt förspel. Vad lär vi hingsten genom denna typ av avel? Vi lär honom att våldta. Om denna hingst sedan skulle möta ett sto under en ridtur, vad kan vi förvänta oss för reaktion då? Att han snällt ska gå förbi? Knappast. Situationen medför snarare en risk där instinkten tar över och skadar de inblandade. Även hos ston märker vi av denna instinkt, och måste kanske ta hänsyn till att ett sto i brunst ibland behöver större kravlöshet i arbetet och vardagen för att undvika onödiga konflikter.



Hästens sinnen
Synen: Människan har ögonen placerade framme i ansiktet, vilket gör att vi lättare kan fokusera på och bedöma avstånd till saker vi ser; ett rovdjurs ögon. Hästen har ögonen placerade på sidorna av huvudet. Deras synfält är därmed nästintill 360 grader. De ser åt alla vinklar förutom rakt bak och rakt fram. Hästen kan bara göra en avståndsbedömning genom att titta rakt på föremålet. Eftersom hästen ser två bilder samtidigt kan ett föremål uppfattas olika beroende på från vilket håll det studeras. En soptunna som vanligen passeras från vänster sida kan plötsligt bli läskig om man rider förbi den från höger.

Hörsel: Hästen hör många gånger bättre samt högre frekvenser än människan. De kan höra en kvist brytas av hundra meter in i skogen och den naturliga reaktionen är fara = hästen skvätter till. Den hinner alltså reagera utan att vi ens hört ljudet. Förmågan att kunna vinkla öronen för att lyssna sig till ljudets källa hjälper hästen att avgöra varifrån eventuella faror kommer.

Lukt: Hästens luktsinne är också många gånger bättre utvecklat än vårt. Det hjälper hästen att identifiera andra hästar, välja ut växter i betet, hitta rätt väg, upptäcka faror osv. En främmande lukt kan skrämma hästen, och det bör vi ha i åtanke när hästen till synes utan anledning stannar upp och blir osäker under ridturen.

Känsel: En häst reagerar på även den lättaste beröring. Det finns de som påstår att deras hästar är "hårda i munnen". Ändå kan dessa "hårdmunnade" hästar känna när en liten fluga sätter sig i mungipan. Att hästen uppfattas stum i tygeln beror alltså enbart på att den stängt av för obehaget den känner när ett felanpassat bett eller en för stark hand verkar i dess mun. Hästar får - precis som vi - blåmärken och förstörda vävnader i huden vid hårda slag eller rapp av spöet. Protester från hästens sida tyder på obehag. Lösningen är då inte att tygla hästen till tystnad, utan att hjälpa hästen bli kvitt smärtan, exempelvis en lättare hand eller en bättre anpassad sadel. Djur har även känsel på ett djupare plan; de kan läsa av vilken sinnesstämning du befinner dig i. Förvänta dig inte att hästen ska samarbeta om du själv är i obalans. Har man en dålig dag är det bättre att avstå en ridtur i väntan på gladare humör. Ta även hänsyn till att hästens humör kan variera från dag till dag, och anpassa arbetet efter vad ni orkar för stunden.

Att tala hästarnas språk
Hästar använder sig av alla sina sinnen och sin kropp för att kommunicera med varandra. De kan inte lära sig människans språk, därför måste vi lära oss deras för att kunna förstå och göra oss förstådda. Allt vi gör kring hästen; sättet vi rör oss, beter oss, låter och hur vi mår inuti registrerar hästen som information. Din kroppshållning är exempelvis avgörande för om du inger respekt, signalerar fara eller utstrålar lugn. Vi har inte hästens öron som kan strykas bakåt vid obehag, ingen svans som irriterat kan svischa fram och tillbaka, inte heller en lång hals som kan höjas och sänkas vid fara eller avslappning. Men vi har vår intelligens och vårt sunda förnuft! Vi kan läsa av och efterlikna hästens rörelsemönster samt skapa egna signaler som hästen kan lära sig att uppfatta. Frågorna vi sänder måste vara ärliga och tydliga för att inte genomskådas eller missuppfattas. Likaså krävs det att vi lyssnar till svaren och accepterar hästens egna sätt att vara och tänka. Det har utvecklats många olika metoder att kommunicera med hästar genom tiden, och de mest omfattande har vi tänkt ta upp och diskutera här på bloggen. Metoderna skiljer sig åt på vissa punkter, men grunden är nästan alltid densamma: