Inga hovar, ingen häst
Tyvärr lämnas inte alltid hovarna i optimalt skick efter att en yrkesman varit i farten. Många tänker till exempel inte på att en häst med skor aldrig kan få fullt friska hovar, eftersom skon hämmar naturlig belastning och läkning. Detta med att sko sin häst härstammar ur traditioner som är baserade på en verklighet som inte längre är aktuell. Förr i tiden såg de domesticerade hästarnas vardag helt annorlunda ut. De arbetade hårt flera timmar om dagen och under natten stod de med fötterna på underlag som var långt ifrån hygieniska. Skor var en nödvändighet för att hovarna inte skulle luckras upp och förstöras.
Idag mockar vi noggrant ur våra hästars boxar och har all möjlighet i världen att ge våra vänner den bästa vård de kan få. Påståenden om att tama hästar sliter sina hovar för mycket och därför måste skos är en dålig bortförklaring. Vildhästar vandrar dagligen mil efter mil på varierade underlag inklusive sten och grus. Det ska hovarna hålla för, och det gör de också. Men så fort människan lägger sig i hästens natur uppstår problem. Att i det läget blunda för orsaken och enbart symptombehandla löser ingenting.
Men vad menas egentligen med friska hovar? Och vad är det med skor som inte är bra? För att hitta svaret på dessa frågor behöver vi titta på hur hoven ser ut och fungerar. Här nedan är en målad skiss där de mest intressanta delarna är utmärkta. Bilden till vänster är en hov i genomskärning och den till höger en hov underifrån. Observera att skissen är ungefärlig och absolut ingen perfekt mall över hur en frisk hov ska se ut! Den är endast tänkt som en lättöverskådlig karta.
Hovbenet ska vara parallellt med marken och hovväggen ska växa parallellt längs med hovbenets utsida. Detta gäller alla hästar, oavsett hur deras hovben är utformade. Alla avvikelser är lika med onaturlig hovform. Hovbenet är konkavt på undersidan, därför ser det ut att ”luta” vid en genomskärning. Det är alltså hovbenets tjocklek vi ser på bilden till vänster, och det säger oss ingenting om ifall hovbenet i själva verket är markparallellt eller inte.
Sulläderhuden sitter fast i hovbenet och består i princip bara av blodkärl. Mellan sulläderhuden och hovväggen går lameller, som griper och släpper hovväggen så att den sakta men säkert kan växa nedåt. Vid en förgiftning i kroppen försvagas lamellerna och brister när brytkrafterna blir för stora. Det visar hästen genom ömhet/smärta i främst tån (fånganfall). Nytt byggmaterial till hovväggen kommer även med blodet. Hovvägg växer alltså uppifrån kronranden och ned samt inifrån och ut. Ungefärlig tillväxt per månad för en frisk hov är ca 1 cm.
Strålen är hästens trampdyna och den utgör också ett skydd för elastiska putan som sitter innanför. Hästen är byggd för att landa med trakt och stråle först. Då agerar elastiska putan stötdämpare vid nedslaget och kraften fördelas jämnt över hela hoven. Onaturlig hovform, exempelvis för hög hovvägg samt skor (som ju är fästa längs hovväggen) bidrar till att strålen lyfts upp från marken och stötdämpningen försvagas eller försvinner helt. Att strålen har markkontakt är även avgörande för att hovmekanismen ska fungera. Detta förklaras i videon nedan:
Klippet visar oss att även en skodd häst kan få fungerande hovmekanism, såvida trakten är låg och strålen har markkontakt. Men man kommer fortfarande inte ifrån det faktum att skon ger onaturlig belastning samt deformerar hoven med tiden. Hovväggen är inte gjord för att ensam bära vikt utan hela hovens undersida skall bära hästen; stråle, hovvägg och sula. Skon döljer även viktig information. Vi kan till exempel inte se om det finns röta i lamellranden eller om den är blodfylld till följd av fångkänningar. Den traditionella järnskon erbjuder inte hoven flexibilitet men det finns andra material som gör det. Om barfota inte är ett alternativ, välj om möjligt en tunn, flexibel och lätt sko.
Om skoning inte längre är ett alternativ öppnas plötsligt en helt ny värld upp för många hästägare. Rätt hovvård utgör faktiskt bara en liten del av det som i slutändan ger friska hovar; endast en tiondel! Resterande del är vår hästhållning; utfodring, motion och miljö. Hur bra du lyckas med denna helhet avgör om hästen får fungerande eller optimala barfotahovar. Andra faktorer som spelar in på hur lång vägen till friska hovar blir är hur tålmodig, engagerad och berikad med rätt kunskap man som hästägare är, samt den individuelle hästens förutsättningar. Oavsett vilken bakgrund du och din häst har så bör målet såklart ALLTID vara friska hovar och en frisk häst! Och med friska hovar menas alltså:
Det finns många böcker, artiklar och internetsidor som behandlar ämnet hovar och det kan ibland vara svårt att hitta rätt bland alla olika tankesätt. Försök bli så bred som möjligt; skaffa inte bara kunskap om en verknings-/skoningsmetod utan flera, innan du bestämmer dig för vad som känns rätt och riktigt. Här nedan listas några sidor för den som vill lära sig mer om olika synsätt kring hovar.
SANHCP (Vildhästmodellen): www.sanhcp.org
Svenska Hovskolan (Vildhästmodellen): www.sundhast.se & facebook.com/svenskahovskolan
Nordiska Hovvårdsförbundent (Strassermetoden): www.hovvardsforbundet.org
Svenska Hovslagarföreningen: www.hovslagarforeningen.nu
High Performance Trim: www.hovbalans.com
Jag har en arab (blandras) pojke som går med skor, och så fort han inte har skor så är han jätte öm fotad och vill bara gå där det är gräs och så mjuk som möjligt. Men hur ska man göra om dem är så men man vill ändå kunna ha dem utan skor? Är det bara för att dem har gått med skor sålänge som dem blir ömfotade? Alltrså finns det något man kan göra för att dem ska få bättre hovar utan skor? Hoppas ni förstod vad jag menar! Kram
Ni med barfotahästar (jag är mycket öppen för att ha hästarna barfota, tyvärr inte bara jag som bestämmer dock ...), hur löser ni det med halka på vintern?
Clara: En frisk hov ömmar inte. Det ska man alltid utgå ifrån. Sedan är frågan; VARFÖR ömmar hästen? Är den nyligen avskodd? Har den strålröta? Ont i kroppen? Hitta orsaken, åtgärda, och problemet försvinner. Att sko hästen vid ömhet är bara en symptombehandling. Plockas skorna av igen kommer ömheten med största sannolikhet att finnas kvar.
Vi kommer att publicera lite mer djupgående artiklar så småningom om vägen till friska hovar. Inspiration till hur man får starka barfotahovar finns även att hämta från några av de länkar som bifogades i artikeln. Kan även varmt rekommendera denna barfotablogg: http://barfotahovar.wordpress.com/
Vilma: Det finns de som märkt att deras hästar klarar halka bättre UTAN skor. Eftersom hästarna känner underlaget de går på kan de också avgöra hur pass halkigt/stenigt/vått det är och parera ifall ett ben plötsligt halkar iväg. En frisk barfotahov suger fast i underlaget på ett helt annat sätt än en skodd hov gör. Håller man till där mycket där halka råder finns två alternativ; antingen undviker man halkan, eller så broddar man ett par barfotaboots för att använda under ridturen.
Mvh Hanna @ Mind Wide Open
Jättebra sammanfattning på hovar. Måste bara lägga till att en mittstrålfåra inte är en naturlig del av hoven. Utan det är symptom på strålröta. En häst utan strålröta saknar mittstrålfåra.
Har hästen mittstrålfåra, kan man utgå från att den inte kommer klara av alla underlag så som den ska kunna. Samma sak med halkan, strålen är den som känner av friktionen, är inte den frisk och stark så kan hästen halka och då finns alternativet att brodda boots, men det ska inte vara en lösning om man inte planerar att bota orsaken till varför hästen halkar (röta, onaturlig hov). Men har man ingen röta så klarar en barfotahäst av alla underlag. Även halka både vintertid och blöt gräs. tack för länkningen Hanna.
