27 juni 2010
Sju dagar efter den första videon som jag talade om {här}. Vi jobbade mycket från marken under största delen av sommarlovet, varvat med uteritter, och därför kom utvecklingen rätt snabbt.

I videon har jag tagit ”Följa John” steget längre och försöker överföra det till löslongering och främst löslongering i trav. I vår första video såg ni hur vi sprang längs spåret i trav, nu försöker jag få henne att följa mig på en volt. Vissa hästar följer glatt efter, ibland så glatt att man måste be om mer utrymme ofta för att de blir för närgångna. Winnie tillhör den andra kategorin, de som rycker på axlarna och säger ”meeh, orkar inte…” när man ber dem följa efter.

Dock måste jag erkänna att jag förstår henne efter att ha tittat på videon med nya ögon.

Vi börjar vid 0:12 – 0:29
Vi kan börja med att konstatera att jag fortfarande är "all over the place”. Armarna främst svänger hit och dit, och eftersom jag framför manken (minns ni att oftast är allt framför manken bromsande medan allt bakom är drivande?) bromsar jag henne.

Ungefär vid 0:20 påbörjar jag försöken att få henne att följa med mig i trav in på volten. Men istället för att vända mig i den riktningen jag vill gå vänder jag mig mot henne, samtidigt som jag börjar springa ”uppåt-bakåt” (bromsande). Genom att jag riktar min energi mot henne och bromsar farten är chansen inte stor att hon följer, vilket hon som ni ser först inte gör. Sedan följer lite hackiga försök att rädda situationen. Min höjda hand (i början var det ett kommando för stopp, numera är det ett kommando för att öka farten av en anledning jag kan förklara vid ett annat tillfälle) är ett försök att bromsa henne, sen kallar jag in henne och försöker driva på henne igen (när jag börjar springa på stället) osv.

Ibland går det faktiskt att ”rädda situationen”, men oftast stressar man bara upp sig själv ännu mer och saker går ännu mer fel. Istället kan det vara bra att bara stanna, stå några sekunder och dra ett andetag och sedan pröva igen. Om det fortsätter gå fel får man fundera på varför. Ber du för mycket av hästen (psykiskt/fysiskt), eller ber du på ett sätt som hästen inte förstår osv?

Gå vidare till 0:39 – 0:53
Här gör jag samma sak som innan. Jag rör mig på ett sätt som sänker hennes fart, och när jag ber henne följa efter mig riktar jag min kropp (och energi) mot henne.

Vid 1:04 – 1:14 börjar vi dock se en förändring
Man kan fortfarande ha anmärkningar på mitt kroppsspråk, men hon följer faktiskt med mycket bättre här. Titta noga ungefär vid 1:11. Under ett steg lägger jag vikten bakåt och stannar upp för en sekund, och gör sedan en lite snabbare rörelse i sidled.
Det kan faktiskt jämföras med en halvhalt.

Wikipedia: ”Halvhalt är en rörelse […] som används för att förbereda hästen och göra den uppmärksam på att något nytt skall hända.”

Genom att först bryta energin (när jag stannar till) och sedan hastigt öka den (när jag rör mig i sidled bort från henne) lyckas jag ”locka” med mig henne ändå. Detta kanske inte funkar på alla hästar, men det kan vara bra att tänka på!

Slutligen vill jag prata om 1:33 – 1:41
Titta noga på mitt kroppsspråk här. Jag springer lite mer framåtlutad (väldigt lite, men det är en början!) och framför allt: i svängen är jag inte vänd mot henne. Istället vänder jag mig åt det håll jag ska, samt ”drar” med henne med min högra axel. Med ”drar” menar jag att jag skjuter upp din lite grann och rör den lätt fram och tillbaka. Inte för mycket, man vill inte att den blockerar hästen och bromsar, men man tar hjälp av energin och ber hästen följa efter. Och det gör Winnie här!

Men man får vara försiktig så man inte skjuter ut höften för mycket, i detta läge höger höft. Jag märker ofta på Winnie än idag att hon plötsligt kan glida ut, och inser tillslut att jag går med höften ordentligt ut mot hennes håll. Så fort jag drar in höften och gör min kropp rakare slutar hon glida iväg.