Jag har en häst som ibland kan vara väldigt svårmotiverad till rörelse. Det där med att springa runt på volten varv på varv ser han ingen som helst mening med, och på uteritterna föredrar han skritt. Men ordentligt med motion, det behöver alla hästar. Så hur kan jag få den omotiverade hästen - i det här fallet Rooster a.k.a. "tuppen" - att vilja lägga i en högre växel?

För oss handlar det dels om att förstärka och belöna kreativitet, men också mycket om engagemang och utsöndrande av glädje från min sida. Ge energi för att få energi. All in helt enkelt. För att undvika att Rooster gräver ner hovarna i backen, behöver jag hela tiden visualisera för honom hur otroligt kul det faktiskt är att rejsa runt i galopp eller länga ut i trav.

Vi gör träningen till en lek. Här är ett exempel från i förrgår.


Efter en kort uppvärmningsrunda knallade vi längst ner i backen på ängen. Vände upp, stod still.

"Är du med?" frågade jag tuppen.

Han stod still med öronen spetsade. Jag testade om han var så alert som han såg ut att vara. Med mitt kroppsspråk gjorde jag en mycket liten knyck framåt, som om att jag tänkt rusa iväg men hindrade mig själv i samma sekund som tanken slog mig. Rooster taggade till och ryckte in huvudet mot bringan. Jag skrattade. Han var beredd.

"Vänta... vänta... snart! Nu så... är du med? Klara... färdiga... GÅ!"

Och så började vi springa. Jag så fort bena bar. Rooster i full galopp varvat med bocksprång. På toppen av branten var longerlinan så gott som sträckt. Rooster vände upp mot mig. Han va så sprudlande lycklig att han inte riktigt visste vart han skulle ta vägen. Till slut hoppade han rätt upp i luften och sparkade bakut. Jag skrattade.

Sen började vi om.

Ungefär fem gånger. Ned i skritt, upp i galopp. Så himla kul.

Förutom att vi hade väldigt roligt båda två så fick vi även upp flås (jag var nog i värst andnöd av oss två hahaha). Det är tungt att springa i uppförsbacke! Aldrig förr har min häst varit så motiverad till rörelse som han är nu. Det känns underbart att ha hittat knapparna. Insikten om att jag måste våga släppa kontrollen och uttrycka all min inre glädje har hjälpt mycket. Biten med positiv förstärkning, detta med att förstärka och belöna hästen när den är kreativ, det ska jag berätta mer om en annan gång.