Grundkurs i hovvård
Hur är en hästhov uppbyggd och vilken funktion fyller den? Det och mycket annat fick man lära sig under helgens grundkurs i hovvård som hölls i Bastvålen utanför Östmark, Värmland.
Elva deltagare från bland annat Eskilstuna, Göteborg, Karlstad och Stöllet samlades i Bastvålens bygdegård under lördag morgon inför dagens teori och praktik. Kursledaren Kent Wiberg, som är Värmlands enda utbildade hovformsspecialist enligt SANHCP:s verkningsmodell, visar bilder på projektorn. Han berättar och förklarar hur hoven ser ut och fungerar. Ibland ställs det frågor när något känns oklart, men mestadels sitter alla tysta och lyssnar med stort intresse. Aha-upplevelserna är många, speciellt för de som går kursen för första gången.
Efter lunch omvandlas teori till praktik. Utanför byggnaden står två vattenfyllda baljor med kadaverhovar hämtade från slakteri. Benen viras in i svarta sopsäckar och många varv med tejp för att hålla undan vätan. Genom att sedan öva på kadaverhovarna lär sig kursdeltagarna tekniken för att underhållsverka en frisk barfotahäst. Alla sitter tillsammans i djup koncentration, med rasp och hovkniv i högsta hugg. Kent befinner sig i mitten av gruppen. Han korrigerar när något behöver ändras och berömmer när hovarna är i balans.
Dissektion ger ökad förståelse
Dag två blir det mer fokus på hovens insida. Efter ett par timmars teori plockas tigersågen fram och några hovar öppnas upp, så att deltagarna får studera hur allt faktiskt ser ut och hänger ihop. Många rynkar på näsan och det knyter sig lite i magen, men det hela är för spännande för att man ska titta bort. Man vågar sig till och med fram för att känna på de olika delarna som skalats av.
Grundkursen skrapar bara på ytan av allt som finns att lära inom ämnet hovar. Som deltagare får man med sig de viktigaste bitarna för att klara av underhållsverkningen av sin egna friska barfotahäst. Men för att ta sig an problemhovar och sjuka hästar krävs en betydligt längre utbildning än så här. Systrarna Emmi och Elina Sankala från Eskilstuna var praktikanter under grundkursen i Bastvålen. De läser vidare till just hovformsspecialister, ett val av utbildning som de är nöjda med.
- Den är bred och handlar inte bara om hovar utan om hästen som helhet. Hur utfodring, miljö och träning hänger ihop med hälsa och hur man märker av detta i hovvården. Vi går alltid in för att lösa problemen istället för att dölja dem med skor, säger Elina Sankala.
Elva deltagare från bland annat Eskilstuna, Göteborg, Karlstad och Stöllet samlades i Bastvålens bygdegård under lördag morgon inför dagens teori och praktik. Kursledaren Kent Wiberg, som är Värmlands enda utbildade hovformsspecialist enligt SANHCP:s verkningsmodell, visar bilder på projektorn. Han berättar och förklarar hur hoven ser ut och fungerar. Ibland ställs det frågor när något känns oklart, men mestadels sitter alla tysta och lyssnar med stort intresse. Aha-upplevelserna är många, speciellt för de som går kursen för första gången.
Blivande barfotaverkare kämpar med att få kadaverhovarna fina.
VerkningsdagsEfter lunch omvandlas teori till praktik. Utanför byggnaden står två vattenfyllda baljor med kadaverhovar hämtade från slakteri. Benen viras in i svarta sopsäckar och många varv med tejp för att hålla undan vätan. Genom att sedan öva på kadaverhovarna lär sig kursdeltagarna tekniken för att underhållsverka en frisk barfotahäst. Alla sitter tillsammans i djup koncentration, med rasp och hovkniv i högsta hugg. Kent befinner sig i mitten av gruppen. Han korrigerar när något behöver ändras och berömmer när hovarna är i balans.
Dissektion ger ökad förståelse
Dag två blir det mer fokus på hovens insida. Efter ett par timmars teori plockas tigersågen fram och några hovar öppnas upp, så att deltagarna får studera hur allt faktiskt ser ut och hänger ihop. Många rynkar på näsan och det knyter sig lite i magen, men det hela är för spännande för att man ska titta bort. Man vågar sig till och med fram för att känna på de olika delarna som skalats av.
Kursledaren Kent Wiberg dissekerar en hov.
Stor skillnad på kurs och utbildningGrundkursen skrapar bara på ytan av allt som finns att lära inom ämnet hovar. Som deltagare får man med sig de viktigaste bitarna för att klara av underhållsverkningen av sin egna friska barfotahäst. Men för att ta sig an problemhovar och sjuka hästar krävs en betydligt längre utbildning än så här. Systrarna Emmi och Elina Sankala från Eskilstuna var praktikanter under grundkursen i Bastvålen. De läser vidare till just hovformsspecialister, ett val av utbildning som de är nöjda med.
- Den är bred och handlar inte bara om hovar utan om hästen som helhet. Hur utfodring, miljö och träning hänger ihop med hälsa och hur man märker av detta i hovvården. Vi går alltid in för att lösa problemen istället för att dölja dem med skor, säger Elina Sankala.
Emmi och Elina Sankala föreläser om fång.
Text och foto: Hanna Rattfeldt
Text och foto: Hanna Rattfeldt
Linnéas reflektioner:
Det är en härlig känsla när man efter att ha tillbringat en helg på kurs är alldeles full av motivation och ny nyttig information. Att få ägna dagarna (och kvällarna... och nätterna...) åt att prata häst, häst och lite mera häst med såväl nya som gamla bekantskaper och att dela tankar och idéer med varandra är otroligt inspirerande.
Jag har vart på två grundkurser för underhållsverkning enligt SANHCP och tycker båda två var väldigt givande på många sätt. Kurserna har gett mig möjlighet att ställa alla mina frågor kring hovvård till kunniga människor och verkligen kunna förstå svaret jag får, genom ord, bild eller praktisk förevisning, något som kan vara svårt via telefon eller text.
Verkning och dissekering av kadaverhovar trodde jag att jag skulle ha svårt för att klara av mentalt men det gick klart över förväntan. Jag är så inställd på att inhämta kunskap och lära mig mer att jag efter ett tag kopplar bort att det faktiskt är ett dött hästben jag håller i. Syftet att lära mig mer för att kunna hjälpa nu levande hästar känns viktigare och en chans värd att ta vara på. Det ger en helt annan förståelse att faktiskt såga itu ett ben och inspektera alla dess delar och komponenter jämfört med att studera dem på papper. Att verkningen sker på kadaverhovar lindrar oron för att göra fel och medför dessutom att man kan våga prova sig fram mer.
En grundkurs ger enligt mig mycket mer än "bara" teoretisk och praktisk information kring hovar och hovhälsa.
Jag rekommenderar verkligen alla hästmänniskor att gå en grundkurs, oavsett om du har en barfotahäst som du vill underhållsverka eller bara är intresserad av att lära dig mer om vildhästverkningen och dess grundprinciper.
Hannas reflektioner:
Helgens kurs var även det min andra grundkurs i hovvård, dock min första under SANHCP:s upplägg. Bara att få träffa likasinnade människor från olika delar av landet har varit väldigt kul och givande! Att jag bara sov 3,5 timmar första natten säger väl en hel del om vad mycket vi hade att prata om... Det har varit två oerhört lärorika och spännande dagar, många pusselbitar har fallit på plats. Även om jag gått kurs förut så finns det alltid något nytt att plocka. Kent är dessutom en toppenbra instruktör, har man bara frågorna så har han svaren.
Mitt favoritmoment under kurshelgen var faktiskt dissekeringen. Hur äckligt det än låter, så är det ruskigt intressant att få se hur allt ser ut och fungerar invändigt. (Kuriosa: Elastiska putan klibbade fast sig i min handske när jag kände på den, HAHAHA!) Allt som allt har det varit en toppenhelg! Är supernöjd med kursen och det verkar de andra deltagarna också vara. Trevlig stämning rakt igenom och man är nu proppfylld av nya tankar och kunskaper. Jag och Kent har redan preliminärbokat datum för nästa grundkurs... längtar ;-)
Om man vill anordna en grundkurs på sin ort eller åka iväg på en redan bokad kurs, kan man kontakta antingen Birgitta Färnstrand-Svensk på sanhcp.org eller Kent Wiberg på wibergs-nh.se. De åker nämligen runt i hela Sverige och håller grundkurser. Är man intresserad av den långa utbildningen till hovformsspecialist kan man läsa mer på SANHCP:s hemsida.
Hannas reflektioner:
Helgens kurs var även det min andra grundkurs i hovvård, dock min första under SANHCP:s upplägg. Bara att få träffa likasinnade människor från olika delar av landet har varit väldigt kul och givande! Att jag bara sov 3,5 timmar första natten säger väl en hel del om vad mycket vi hade att prata om... Det har varit två oerhört lärorika och spännande dagar, många pusselbitar har fallit på plats. Även om jag gått kurs förut så finns det alltid något nytt att plocka. Kent är dessutom en toppenbra instruktör, har man bara frågorna så har han svaren.
Mitt favoritmoment under kurshelgen var faktiskt dissekeringen. Hur äckligt det än låter, så är det ruskigt intressant att få se hur allt ser ut och fungerar invändigt. (Kuriosa: Elastiska putan klibbade fast sig i min handske när jag kände på den, HAHAHA!) Allt som allt har det varit en toppenhelg! Är supernöjd med kursen och det verkar de andra deltagarna också vara. Trevlig stämning rakt igenom och man är nu proppfylld av nya tankar och kunskaper. Jag och Kent har redan preliminärbokat datum för nästa grundkurs... längtar ;-)
Om man vill anordna en grundkurs på sin ort eller åka iväg på en redan bokad kurs, kan man kontakta antingen Birgitta Färnstrand-Svensk på sanhcp.org eller Kent Wiberg på wibergs-nh.se. De åker nämligen runt i hela Sverige och håller grundkurser. Är man intresserad av den långa utbildningen till hovformsspecialist kan man läsa mer på SANHCP:s hemsida.
Kommentarer
Postat av: Linnea
Intressant! :)
Om man nu är känslig mot blod och allt som hör dit- funkar det ändå att gå en sådan kurs? Känns lite halv kul om man svimmar mitt i allt ;)
Postat av: Linnea
(tror inte min tidigare kommentar kom fram)
Intressant!
Men om man nu är känslig för blod och allt som hör dit funkar det ändå att dissikera mm? Känns lite halv kul om man skulle svimma mitt i allt ;)
Postat av: e v e l i n a
NICEE, tummen upp :D
Lådans hovar är så nedslutna i bott så de blev bara lite tillrundning och finjustering av traktstöden :) Mkt intressant att inspektera och analysera hovarna med ny kunskap innanför pannan. Filmade även när vi var ute och gick, och ska se om jag kan kolla i slowmotion för jag tycker de ser ut som hon tålandar med fram. men ytterst lite isf. Men i övrigt känns det himla bra, och när jag behandlat strålarna kommer hon nog gå bättre igen :)
Postat av: e v e l i n a
nedslitna *
Postat av: Hanna @ Mind Wide Open
Linnea: Jag tror inte det ska vara några som helst problem :) Under kursen i Bastvålen sa Kent att bara en gång under alla grundkurser som han haft så har det varit en enda person som fått gå undan för att den inte klarade av att se. Grejen är ju den att det kommer inte så mycket blod, och även om det hela är lite äckligt så är det också väldigt intressant. Man får en helt annan förståelse för hovens anatomi när man får se hur allt ser ut invändigt :) då är det helt klart värt att våga titta!
Trackback
