• Bild 3, bakifrån:
  
  • Ballarnas höjd från markplanet (obs att ingen vikt är lagd på hoven)
  • Rakställda ballar

Varför är det här bra att studera och vara medveten om? Jo, för dessa hovar säger oss en hel del om hur välfungerande barfotahovar kan se ut. Hästen som gått på dessa hovar har vandrat många mil dagligen på olika sorters underlag. Hårt som mjukt. Plant som kuperat. Hoven har växt och slitits i balans med det underlag den varit utsatt för. Den är liten, slät, utan brytkrafter med tyngdpunkterna på rätta stället. Sällan ser man domesticerade hovar som är så nätta och samtidigt starka som dessa.

Sedan finns det såklart vildhästar som inte har sunda hovar. Kanske lever de i en frodig och fuktig miljö där breda, utflutna hovar är mer optimalt eftesom små och runda fötter lättare forcerar det mjuka underlaget. Dessa hästar skulle förmodligen bli ömma om de plötsligt utsattes för stenkross. Deras hovar är helt enkelt inte anpassade för det. Sker omställningen däremot gradvis, skulle hovarna ha ändrat karaktär med tiden. Följande är alltså viktigt att komma ihåg: Vävnad stärks av belastning. Muskler blir större och uthålligare av träning, skelett och ledband blir starkare när påfrestningarna ökar. Kroppen gör vad den kan för att anpassa sig efter situationen. Detsamma gäller hästens hovar. De blir starkare ju mer de används, samt formar sig efter underlaget.

Genom att observera vildhästarnas liv, kan vi kanske lättare förstå hur vi själva ska gå tillväga i kampen mot friska hovar. Vad är det vildhästarna gör som inte våra tamhästar gör, och som får barfota att fungera så bra? Det är i denna fråga som spänningen ligger, och det är också bland svaren vi får som vi kan hämta inspiration.