Ingenting är omöjligt.
Ni vet känslan när man lyckas med något man aldrig trodde var möjligt?
Allt från att lyckas med ett prov eller komma med i fotbollslaget eller hoppa ett högt hinder. Visst är den en fantastisk känsla? Det är precis så jag känner när jag tittar på videorna nedan. Det var första gången Winnie och jag lekte löst. Hela sommaren 2010 när vi började med horsemanship regelbundet hade hon varit sammarbetsvillig men rätt trött och seg, och tanken att busa och springa och leka hade varit långt borta. Men så en dag efter en rätt tröttsam vecka i skolan så släppte jag allt och bestämde mig för att det fick bära eller brista, och tog ut henne i en stor hage för att pröva att träna där. Tidigare hade vi bara hållit oss till en mindre paddock, men nu ville jag pröva på en stor yta.
Jag tänkte helt enkelt att det spelar ingen roll hur det går.
Och det gick fantastiskt.
När jag slappnade av och släppte alla krav och bara levde gjorde Winnie detsamma, och vi sprang runt runt där ute i snön. Visst stack hon iväg ibland, men det spelade ingen roll. Och vi hade så himla kul.
Jag trodde aldrig att Winnie och jag skulle kunna springa runt och leka tillsammans, men tillslut kunde vi. Jag trodde inte heller att vi någonsin skulle kunna löslongera i lugnt tempo, men det kunde vi. Jag trodde inte heller att jag skulle kunna rida i bara halsring, men det kunde jag. Jag trodde vi aldrig skulle kunna träna in trick, men det har vi.
Allt från att lyckas med ett prov eller komma med i fotbollslaget eller hoppa ett högt hinder. Visst är den en fantastisk känsla? Det är precis så jag känner när jag tittar på videorna nedan. Det var första gången Winnie och jag lekte löst. Hela sommaren 2010 när vi började med horsemanship regelbundet hade hon varit sammarbetsvillig men rätt trött och seg, och tanken att busa och springa och leka hade varit långt borta. Men så en dag efter en rätt tröttsam vecka i skolan så släppte jag allt och bestämde mig för att det fick bära eller brista, och tog ut henne i en stor hage för att pröva att träna där. Tidigare hade vi bara hållit oss till en mindre paddock, men nu ville jag pröva på en stor yta.
Jag tänkte helt enkelt att det spelar ingen roll hur det går.
Och det gick fantastiskt.
När jag slappnade av och släppte alla krav och bara levde gjorde Winnie detsamma, och vi sprang runt runt där ute i snön. Visst stack hon iväg ibland, men det spelade ingen roll. Och vi hade så himla kul.
Jag trodde aldrig att Winnie och jag skulle kunna springa runt och leka tillsammans, men tillslut kunde vi. Jag trodde inte heller att vi någonsin skulle kunna löslongera i lugnt tempo, men det kunde vi. Jag trodde inte heller att jag skulle kunna rida i bara halsring, men det kunde jag. Jag trodde vi aldrig skulle kunna träna in trick, men det har vi.
Det kan ta tid. Det kan ta lång tid. Flera år ibland. Men oftast går det. Om man bara kämpar för det.
Kommentarer
Postat av: Vilma
Ni har kommit så långt du och Winnie, det är fantastiskt roligt att se! Och jag är väl kvar ungefär på videosarna från när ni tränat ett par veckor ;) Men kul är det i alla fall! :)
Trackback