Att djur talar med varandra via telepati är för de flesta inget nytt. Däremot, att vi människor också har förmåga att ta del av den möjligheten förvånar och förbryllar många. Även jag har tidigare vart tvivelaktigt inställd till detta, men de åsikterna har nu vittrat sönder och jag har lämnat dem bakom mig för längesen. Numera är djurkommunikationen en del av min vardag och skänker mig stor förståelse och glädje.



Djur är fantastiska varelser med många kloka tankar och idéer. Att få ta del av dem är ett stort privilegium och något jag är väldigt tacksam över. De har ofta egna synpunkter på sin omgivning, hur saker bör utföras eller hur de vill leva sitt liv. Tyvärr är stora delar av vårt samhälle idag format på ett sådant sätt att djur anses vara en ägodel till människan som denne själv kan bestämma över. Många männniskor verkar se det som att det är helt rätt att de flesta tamdjur föds, lever och dör för människans skull.

Jag personligen tror att alla människor har förmågan att kunna kommunicera med djur. Det är ingen gåva som bara ett litet urval föds med men däremot är det ett litet urval som lyckas behålla den förmågan och förvalta den upp i vuxen ålder. Redan som barn präglas och formas vi för att passa in i det samhälle som vi lever i. Saker och teorier som saknar vetenskaplig grund ses som onormala påhitt och lögn.

Du ska passa in en mall, men får samtidigt inte likna någon annan för mycket. Du skall vara unik, men inte sticka ut. Vi påverkas mer än vi anar av omgivningen vilket gör att få inse hur viktigt det är att verkligen vara sig själv, på riktigt.

Säkerligen är det någon läsare som i sitt stilla sinne frågar sig vad detta har med djurkommunikation att göra. För mig är det allt, egentligen. Alla intryck, känslor, rädslor och måsten invaderar dagligen våra huvuden och lägger sig som ett extra lager runt oss och hindrar oss från att ta emot andra känslor och budskap som inte är lika påträngande. Därför tycker jag det är viktigt att man lär sig städa i röran som blir i huvudet. Dra fram en mental sopsäck inom dig, fyll den med alla de onödiga saker du bär på och tänd eld på den. Behåll det som är viktigt för dig, damma av det och låt det lysas upp lite extra.

Om vi ska kunna ta emot djurens budskap utan att våra egna tankar blandar sig i och vränger ord, analyserar och formulerar är det också viktigt att vi kan nollställa oss själva för en stund. Att bara för en kort stund kunna släppa tanken på den där tvättmaskinen som måste hängas upp, läxan som måste göras, räkningarna som måste betalas och så vidare. Detta är för mig det allra svåraste med djurkommunikationen, att släppa på kontrollen. Att bara vara. Här. Nu.