Jag skulle kunna prata i evigheter om hur djur i allmänhet och hästen i synnerhet kan gynna människan, men det här börjar redan bli långt nog, så jag tänker bara berätta om en egen upplevelse jag haft. Sedan ungefär två år tillbaka har Salas ridskola tillsammans med särskolan haft ”handikappridning” som min mamma varit ridlärare för. Under det första året var jag med ofta, och lärde känna de elever som deltog.

En av dem var en flicka med ett mentalt handikapp som tillbringar all sin tid i en elektrisk rullstol eftersom hon inte kan gå, och har svårt att tala. I början av året krävdes det två-tre vuxna för att hålla henne kvar på hästen medan hon själv låg ned över halsen eftersom hon inte hade styrka nog att sitta upp.

Mot slutet av året kunde hon sitta upp, raklång, i både skritt och trav med endast lite stöd av någon som gick bredvid henne. Och hon var glad. Man såg hur mycket hon trivdes på ryggen. Detsamma med de övriga eleverna. Ridlektionen var en av veckans höjdpunkter.

Hästar gör inte skillnad på människor, så länge du behandlar dem väl kommer de inte bry sig om hur du ser ut, vart du kommer ifrån eller vilka handikapp du har.  Djur i allmänhet och hästar i synnerhet kan hjälpa dig att övervinna rädslor, lära sig att ta ansvar, bygga upp självförtroende, bygga muskler och förbättra hälsan. De är ärliga och förlåtande. De kan lära oss att man måste pröva nya sätt om man inte lyckas lösa ett problem och de kan lära oss att man måste ha tålamod och en stark vilja för att nå sina mål. Framför allt har man en vän som aldrig sviker.

Det finns få gränser för hur långt vissa är villiga att gå för att uppnå det resultat de önskar. Det stämmer speciellt bra inom hästvärlden. Att vinna tävlingar eller att ha hästen med det vackraste steget eller som hoppar högst eller springer fortast är det viktigaste och att orsaka någon smärta är inget som stoppar dem för att nå sitt mål. Videorna nedan är hemska, men de visar vardagen för långt fler hästar än vad man kan tro.

Tennessee Walking Horses är en hästras vanligast i USA, populär för sina extra gångarter. Precis som islandshästens tölt är den nedärvd och svår, för att inte säga omöjlig, att lära andra hästraser. Gångarten finns från början, men för att få det perfekta steget – så högt och ”luftigt” som möjligt – finns brutala metoder. Slag, sparkar och tunga skor och boots, kedjor och spikar samt frätande syror runt hovar och ben är förekommande.

Även bland just islandshästar är det vanligt att man sätter extra tyngd runt hovarna under träning för att hästarna ska lyfta bättre, tyngd som orsakar belastning och tillslut skador på skelett och leder. Allt för det där extra ”schvunget i steget”.

2011

“Out of the hundreds of animals that participate in our rodeo events each year, only a very small
percentage ever suffer an injury. Most injuries are minor and life-threatening injuries are extremely rare.”
Källa: Cheyenne Frontier Days hemsida (http://www.cfdrodeo.com/pages/rodeo/animal-care)

Artikel 4: Ingen får hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former skall vara förbjudna.
Artikel 5: Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Jag säger inte att vi ska släppa alla djur lösa och bo i grottor igen, men jag står fast vid att åtskilliga förändringar behöver göras. Men ett konkret förslag på vad som ska ske är svårt. En människa som inte kan se värdet i en annan levande varelse är inte det lättaste att övertala motsatsen. Hur gärna vi än vill kan man inte ta fram en enkel plan som passar alla. Det är individuellt, var och en måste de inse och acceptera värdet i allt som finns.

Mina egna åsikter

Man skulle kunna tänka att det inte spelar någon roll. Det finns viktigare saker att tänka på än djurs välmående? De är trots allt bara djur? Så länge det finns människor som har det svårt finns det ingen anledning att lägga energi på dem? Eller?

Det pågår många diskussioner om hur mycket medvetande olika djur har. Inom hästvärlden går åsikterna allt från att hästar inte kan forma ens en tanke utan gör som vi säger för att de inte vet bättre, till att de kan fundera över saker om tid och livet självt. Men oavsett vilket av detta som är sant så kan vi konstatera att det är en levande varelse. En varelse som förstår skillnaden mellan att känna smärta och att inte känna smärta. Som förstår skillnaden mellan att vara trygg och att inte vara det. Och det är därför jag anser att det här är ett så viktigt ämne.

Vad är mänskligheten om den tillåter att levande varelser har ont och känner sig otrygg? Vilka är vi om vi strider för en individs rättigheter samtidigt som vi kränker någon annans? Djur ses så ofta som lägre stående än människorna, som oviktiga och mindre värda. Men precis som vi lever de på denna planet, och bara för att människorna råkar kunna skrika högre betyder inte det att vi har rätten att göra vad vi vill, när vi vill och som vi vill.

Bara för att något inte är som du betyder det inte att det är sämre.

Det går att läsa oerhört mycket om en person ur sättet de behandlar sin omgivning, och jag tror verkligen att så länge vi tillåter att våra djur blir både psykiskt och fysiskt misshandlade och/eller förtryckta på ett eller annat vis så finns det lite hopp för en bättre värld.

För att ta rodeo som ett exempel: ett populärt familjeevent i USA. Man kan kalla det vad man vill, men sanningen är att människor sitter och hyllar smärta. Det spelar ingen roll att det är hästar som utsätts för det, egentligen spelar det ingen roll om det så skulle vara insekt. Vårt fokus ligger kanske på männen som håller sig kvar på hästarna eller tjurarna, men samtidigt som vi jublar över dem så jublar vi över hur levande varelser blir plågade. Vad säger det om mänsklighete när vi kan finna nöje i en annan varelses lidande?

Jag kan inte tala för någon annan än mig själv, men jag tycker inte det verkar som om någon av de djur, hästar som kalvar och tjurar, vi ser i videorna har en värst trevlig dag.

Det finns mycket ondska i denna värld, men vi kan inte enbart koncentrera oss på att motarbeta den mänskliga. I slutändan är ondska alltid ondska och smärta alltid smärta, och om vi förbjuder det bland människorna kan vi inte tillåta den bland djuren.