När man umgås med hästar är det viktigt att tänka på sitt kroppsspråk.
Speciellt om du tränar från marken! Jag pratar ofta om hur mycket ditt humör påverkar hur träningen går, men samma sak gäller hur du håller kroppen och rör dig. De går lite hand i hand. Jag tänkte nu visa den allra första videon jag har på Winnies och min träning, samt den allra senaste, och prata lite om löslongering.
Vi börja med den första videon.

21 juni 2010
Här har Winnie och jag tränat regelbundet i kanske två, tre veckor. I början var det väldigt mycket "följa John", alltså att hon skulle följa efter mig bakom. Efter ett tag började jag byta position, började pröva på löslongering. I början tog jag hjälp staketet och gick endast på fyrkantsspåret.



TITTA VID: 1:57 - 2:06 +   2:31 - 2:45 +   4:24 - 4:42

Notera mitt kroppsspråk. Jag brukar säga att jag var lite "all over the place" på den tiden. Jag är inte still utan rör axlar och främst sticken. Eftersom det var i inlärningsstadiet borde jag inte ha hindrat henne från att öka farten på det här sättet. Det blir för många signaler (du ska fram men inte för snabbt fram fast lite snabbare fast stopp där inte så fort!).

Det är mycket 'stoppande' signaler. Min position först och främst. Man brukar ju säga att allt framför manken ungefär är stoppande och allt bakom är drivande, vilket kanske inte alltid stämmer men är en bra tumregel. Men eftersom det här är mycket 'följa' så kommer jag undan med min position.
Sen har vi min kroppshållning. Axlarna bakåt, springer väldigt uppåt-bakåt och 'på hälarna' = sakta farten. Blicken mot henne, vilket - tack vare min position - gör att jag vinklar hela min överkropp och främst axlarna lite inåt-bakåt mot henne = sakta farten (min energi riktas mot henne framifrån, vilket är lite som att dra i bromsen).

Sen har vi den rätt självklara missen... carrotsticken. Den var faktiskt - i videon och mitt huvud - tänkt som bromsande eftersom jag ville hålla Winnie i position. Nu i efterhand tycker jag det är rätt dumt att försöka ge en så grön häst så herras många signaler.
Det är nämligen så att jag smackar rätt ofta och driver framåt med tanken för kung och fosterland. Redan från början har jag jobbat med energier, som jag brukar säga.
Jag uppfattade henne som rätt trött och seg under många pass under denna period. Inte så konstigt, huh?

Och så tar vi en titt på min senaste träning på video.

2 mars 2012



TITTA VID: 0:57 - 1:27

Egentligen skulle jag klaga på min position även här, men som jag sa så behöver det inte alltid stämma att allt framför manken är stoppande. Winnie och jag har tränat en hel del på att jag ska kunna vara vid olika positioner och att jag helt löst och fortfarande i trav ska kunna ta en ny position, antingen längre fram eller längre bak. Men den på videon är utgångspunkt, och det funkar för oss. Man får helt enkelt hitta det som funkar.

Dock är det faktiskt så att om jag vill öka mycket behöver jag flytta mig något bakåt, bakom manken, och sedan öka farten. På samma sätt har jag märkt att när andra övar med Winnie behöver de vara lite längre bak än jag och lite tydligare för att hon ska öka. Så det ligger faktiskt något i det här med framför och bakom manken.
Men det får bli nästa artikel!

Däremot kan vi väl se en klar förbättring i mitt kroppsspråk i videon?
Jag är först och främst allmänt lugnare. Det är ändå lite svårt att jämföra eftersom jag springer i den första videon och går i den andra, men det handlar också om sättet att tänka. Till exempel går jag något framåtlutad och "på tårna" (vilket gör att energin riktas framåt istället för bakåt och gör att jag inte bromsar Winnie). Mina axlar är still och även om jag tittar på Winnie så är de raka och inte lika bromsande.