Hästar är domesticerade djur. Detta innebär att vi tämjt dem, gjort dem vana vid vår närvaro och beröring, och format dem utefter de mål vi har. Den vilda hästen har inte mycket gemensamt med den häst som idag står i våra stall och äter i våra hagar. Vi vet att hästar är fantastisk snälla djur, som gör mycket och ber om lite tillbaka. Mycket av detta är förmodligen för att vi avlat dem så, och lärt dem från födseln att de ska lyda för sitt egen bästa. Detta betyder inte att man använt våld för att lära dem att lyda, utan kan precis lika väl vara att man berömt dem på olika sätt när de lytt oss. Vi har visat att det är bättre för dem att lyda oss än att inte lyda oss, och visst är lydning viktig. I situationer där vi vet mer än hästar, det vill säga i situationer de inte är gjorda för att hantera, är det viktigt att hästen gör som vi säger till den att göra. I en situation som hästen inte förstår är farlig är det vårt ansvar att se till att hästen inte skadar sig, och för att göra det måste hästen lyssna på oss.

Men alla andra gånger då?

När vi rider och kör och longerar och leder? Varför bestämmer vi då?

Hästen ska gå där vi ber den gå, den ska stå stilla när vi ber den stå stilla, den ska röra sig i den gångart och den takt och den fart vi ber den röra sig i. Står vi och ryktar den i stallgången och den tar ett steg framåt flyttar vi prompt tillbaka den till där den stod. Det är inte relevant att jämföra detta med den häst som för så många år sedan, eller på en helt annan plats på jorden, strövar fritt över vidderna. Men det är viktigt att komma ihåg att hästarna inte är födda till att lyda oss, det är något vi tränar dem till. Frågan är inte varför vi tränar dem till att lyda oss, frågan är varför vi insisterar med att de ska lyda allt.

Det är stora djur vi hanterar, det är sant, med det är också fantastiskt snälla djur. Självklart kan man inte dra alla hästar över en kam, så att säga, men hästar som en art är väldigt förlåtande och givmilda djur. En häst som skadar en människa är nio av tio gånger helt enkelt inte medveten om hur ömtålig människan är eller vad dess handlingar skulle leda till, detta tror jag starkt på. Jag ser inte hästar som djur med rangordning, men även om man gör det så tror jag att man kan hålla med om att hästflocken involverar ett stor känsla av sammarbete. Detta samarbete är något jag tycker att vi borde sträva efter när vi hanterar våra hästar. Vi har kontroll på så mycket omkring dem, t.ex. när de ska tränas och hur, samt vilka hästar de ska spendera sin tid med, något som i sig själv är en väldigt stor sak att bestämma för en häst. De flesta i Sverige bestämmer även när hästarna ska äta och när de ska vara utomhus respektive inomhus. Var ligger felet med att ge tillbaka lite av den kontrollen till hästen? T. Ex. vet vi att hästar som gått på fri tillgång en stor del av sitt liv, eller som långsamt vants vid att konstant ha mat, inte har några större problem med att hantera det ansvaret. Vi har tidigare pratat om hur begränsad föda påverkar en häst. (länk).

En sådan sak som när man leder in hästen från hagen, och envisas med att den ska anpassa sig efter den takt som man själv vill gå i är något jag också ifrågasätter. Jag tror inte att vi har så bråttom att vi måste skynda på våra hästar. Jag tror inte heller att vi inte kan länga på stegen för att anpassa oss efter en varelse som har längre ben.

Låt hästen välja arbetsuppgift ibland, låt hästen bestämma om ni ska svänga höger eller vänster just där, låt hästen bestämma om den vill börja trava just nu, låt hästen ifrågasätta dig och dina val. Du kommer lära dig väldigt mycket om dig själv.

Och ha roligt tillsammans!