Det finns ingen, absolut ingen människa på denna jord som är som du! Dina tankar är unika, ditt sätt att prata är unikt, hur du rör dig, lever, äter, står, går, mår, ser ut... ingen kan någonsin bli en kopia av dig! Du är ensam om att vara just du. Hur häftig och befriande är inte den känslan! Att veta av hela sitt hjärta att man är sällsynt och värdefull. Det är  bortkastad energi och fruktansvärt onödigt att försöka vara någon annan än sig själv. Var därför alltid dig själv - i alla lägen - för det är du bäst på!

Ett problem som dyker upp kan lätt bli en stress- och ångestfaktor. När adrenalinet kickar igång, ta ett djupt andetag och försök tänka realistiskt istället för att bli arg, ledsen och frustrerad. Datorn arbetar inte snabbare bara för att du slår och skriker åt den. Hästarnas hage blir inte bättre utformad för att du ständigt oroar dig utan att komma till handling. Finns det en lösning? Ta då vara på det och lös problemet! Finns där ingen lösning som du kan använda dig av just för stunden? Lägg i så fall din energi på något annat tills en lösning dyker upp!

Ett problem är i grund och botten inte ett problem, utan en möjlighet till personlig utveckling. Tillåt dig själv att utvecklas! Var stolt över att du vågat fatta ett beslut! Kämpa för det du tror på! Låt ingen tala om för dig att det inte går. Vill du, så kan du!

Anyone can do anything, because everything is the result of someone.
- Vem som helst kan göra vad som helst, för allt är resultatet av någon -

- Alex Day

Alla dessa drömmar vi små människor har. Alla dessa stora människor vi vill bli. Vi lever som dvärgar i ett Universum av jättar. Dvärgar som tror att de växt färdigt, att detta är gränsen, större blir vi inte. Dvärgar som har väldigt, väldigt, fel.

Alla jättar i världen var en gång dvärgar.

Och varenda liten dvärg kan bli en jätte. Det är våra drömmar som är våra växthormoner. Inte vårt genetiska material. Inte våra föräldrar eller farföräldrar. Inte vår omgivnings förväntningar. Inte våra egna förväntningar.

 

Kommer ni ihåg klasskompisen jag berättade om? Som gömde sig?

Jag pratade med henne.
Jag lämnade en post-it i en av hennes skolböcker, där jag berättade att hon var vacker. Sedan pratade jag med henne. Nu blir hon vackrare för varje dag som går, för jag startade en lavin.

Jag vet inte om hennes liv är bättre. Jag vet inte om hon mår bättre, eller är gladare, eller mindre blyg. Jag vet bara att hon nu pratar med mig, att hon inte gömmer sig så mycket längre.
Jag vet inte om det är min förtjänst. Jag vet inte om jag ska känna mig stolt, eller om hon ska känna sig tacksam. Jag vet bara att jag inte hade en aning om hur trevlig hon var.

Fundera på det en stund.

Dagens egoboost blir inte som som de tidigare har varit. Idag tänkte jag dela med mig av något som hände mig häromdagen, och jag hoppas att det öppnar era ögon lite.

Det går en tjej i min klass, som jag delat korridorer och klassrum med i mer än fyra år. Under loppet av dessa år har jag långsamt och omedvetet format bilden av henne i mitt huvud, så som jag tror vi alla gör med människor i vår omgivning. I en strävan att förstå dem, och veta hur vi ska hantera situationer med dem. Vi är civilisationsvarelser, det är vad vi gör, i stor utsträckning.

Jag spenderade fyra år med att se henne som en blyg tjej som hade lite problem i skolan. En person som jag hade det lite svårt för, som jag inte gärna ville spendera onödigt mycket tid med, en person som inte passade mig, helt enkelt.

I veckan tittade vi på film på en engelsklektion, och jag tittade över klassrummet till där hon satt längst bak. Det slog mig att hon var vacker. Hon satt i mörkret, med ansiktet upplyst av TV-skärmen, och hon var vacker. Jag såg att hon var vacker. För, för första gången på fyra år, såg jag henne när hon trodde ingen såg henne. Jag såg skillnaden i hennes ansikte när hon inte spände axlarna, rynkade pannan och lite stressat sökte med ögonen efter någon som tittade på henne... jag såg henne när hon inte tänkte på hur hon såg ut, vad andra tyckte eller kanske tyckte, när hon inte tänkte på det svåra. Och hon var vacker.

Det var en chock för mig att se. Att se henne som hon var. För det var ingenting hon visade.
I de få sekunder jag tittade på henne kunde jag bara sörja.

Hon var vacker. Men hon lät ingen se henne.

Det finns inte en människa i världen som är lycklig varje sekund av varje dag. Lycka är att hitta de små tillfällena av extra starkt ljus och låte de lysa upp det svaga. Man kan göra ett medvetet val att göra sitt liv bättre. Ingen står i din väg så mycket som du själv.

ÖVERSÄTTNING:

Hej, jag heter Kenna.
Jag är 18 år gammal och har precis gått ut gymnasiet. Jag gick ut med betyg bland de 4% bästa i klassen, och de högsta utmärkelserna. Jag var ordförande i elevrådet, ordförande i matteklubben, ungdomskyrkledare, NHS medlem och en ”Kompis”. Jag ska läsa biokemi på Universitetet i Texas. Jag blev accepterad till en prestigefylld program på UT.

Min berättelse dock?
Min berättelse motsäger helt skådespeleriet jag för. Folk säger att jag är ”utåtriktad”, ”rolig” och ”energisk”. Men det är inte allt jag är. Mitt liv är ett skådespeleri, och jag är skådespelerskan.

MIN BERÄTTELSE:
Mina föräldrar skilde sig när jag var sju år gammal. Min pappa och jag var bästa kompisar, och oskiljaktiga. Sen var han plötsligt inte där lika ofta. Jag bodde med min mamma och min syster. Min mamma och jag hade svårigheter med att komma överränns. En enda droppe alkohol kunde antingen göra henne helt borta… eller göra henne väldigt arg. Jag har blivit slagen, riven, ryckt i, skriken på, svuren på och örfilad många gånger. Allting var alltid mitt fel. Det var gånger hon kunde komma hem så full, och spy överallt, och jag blev tvungen att ta hand om henne och min lillassyster. Psykologer har märkt henne som en misshandlare. Jag HATAR det ordet. För problemet är bättre än vad det var. Och hon bryr sig fortfarande om, och älskar, mig. Det vet jag.

Jag blev mobbad obarmhärtigt i mellanstadiet. Fysiskt, muntligt och emotionellt. Jag var liten, och därmed det lätta målet. Och jag var aldrig ett ”populärt” barn, så tjejer tyckte om att göra narr av mig. Jag hade inga vänner.

När jag var tretton hittade jag äntligen uppmärksamheten jag krävde från någon, att känna mig viktig, och speciell. Han var 29, och han var min musiklärare. Han var min värld, och jag var hans byte. Jag litade på honom, gjorde mig själv totalt sårbar, och han manipulerade mig och förstörde mig. Jag anmälde honom när han korsade en linje en för många gånger. Han sparkades, och flydde till Georgia. Och jag handskades med privatinspektörer, juridiska överordnanden och de hemska ryktena och mobbandet på skolan. Jag lade skulden på mig själv, för att ha förstört hans giftermål, familj och liv. I år - var det mitt fel. Han krossade mitt liv, och jag slutade leva. Jag led av klinisk/större depression.

Jag har skärt mig. Jag har avsiktligt skadat mig själv och orsakat smärta för min kropp. Jag har tänkt ut flertalet sätt att ta livet av mig. Jag har känt mig ensam. Jag har känt mig hopplös och värdelös. Jag har känt mig avdomnad och isolerad från omvärlden. Jag hatade mitt liv. Jag hatade mig själv. Varje gång jag tittade på mig själv tänkte jag: ”Vad för förstörd idiot skulle någonsin älska mig?”. Jag kämpade varje dag. Jag var diagnoserad med depression på grund av en ärftlig kemisk obalans. Men jag vet att mycket av det var situationsrelaterat också.

Och har jag nämnt? Jag är tillsammans med en tjej.

Jag valde att lägga upp detta efter studenten så jag inte skulle behöva hantera ryktena på skolan. Jag har gått igenom för mycket för att tolerera omoget skit. Och det gör jag inte. Hatare kommer att hata, men de flesta gillar oss.

Och jag är otroligt lycklig. Det är det enda viktiga, eller hur?

För alla som kämpar med sin berättelse. Jag vill att du ska veta, och tro:

DU ÄR VACKER.
DU ÄR SPECIELL.
DU ÄR ÄLSKAD.
Hopp är äkta.
Kärlek är äkta.
DET BLIR BÄTTRE.
Alla har sin berättelse.
Du är inte ensam.

I Juni 2009 släppte 29-åriga Caitlin Boyle idén Operation Beautiful på sin hälsoblogg, och projektet växte med raketfart. Hon kämpar för att ändra idealet för skönhet och för att motarbeta negativa tankar hos tjejer, kvinnor och män. Hon vill se en värld där människor inser sin skönhet, där vi ler för att vi inte har någon anledning att inte göra det, och där vi delar med oss av den känslan med resten av omvärlden.

Post-it lappar
Detta tänker hon nå med endast post-it lappar, och vår vilja att hjälpa henne och alla där ute med mer eller mindre ohälsosam kroppsuppfattning. Planen är enkel; man skriver ett meddelande på en post-it och sätter den på en plats där många får chansen att se det, på speglarna på offentliga toaletter, i böcker på bibliotek eller på flingpaketen i affären. Det spelar ingen roll var, vad som spelar roll är att så många som möjligt ser det, och tar till sig meddelandet. Bara en mening såsom "Du är vacker", kan göra någons dag bättre, kan sätta ett leende på någons ansikte och ge någon modet att försöka.

Boken
Caitlin Boyle har även släppt en bok med 125 av de mest unika meddelande människor har spritt på grund av Operation Beautiful, samt många tips om hur man lever friskare, lyckligare liv. Ni kan köpa den {här}.

Så enkelt, med så stor impakt
Om alla tog sig de få sekunderna det tar att skriva ett litet meddelande på en lapp och sätta upp någonstans man råkar passera, hade vi kunnat göra en enorm skillnad fär människor inte bara i Sverige, utan hela världen. man hjälper människor att hitta Operation Beautiful, inspirerar dem att börja själv, och sprida det vidare till ännu fler.
Vi kan ändra liv.

Operation beautiful: www.operationbeautiful.com
Caitlin: www.healthytippingpoint.com
Boken: www.amazon.com/Operation-Beautiful-Transforming-Yourself-Post/dp/1592405827