Egoboost #32
There are two things you shouldn’t waste your time on:
things that don’t matter and people that think you don’t matter.
things that don’t matter and people that think you don’t matter.
We sometimes spend too much time living in the ‘what if’ and need to learn to live in the ‘what is.’
How others see you is not important. How you see yourself means everything.
When people ask me what the meaning of life is, I tell them that it's to give life meaning.
Giving up doesn’t always mean you're weak,
sometimes it means you are strong enough and smart enough to let go.
sometimes it means you are strong enough and smart enough to let go.
Fler peppande, inspirerande och tänkvärda citat: {everydaylifelessons.com} 
Fredagsmys #32
Ibland hinner eller orkar man bara inte ställa sig vid spisen och laga mat. Men hungrig, det blir man ändå, och mat, ja det måste man få i sig. Risken finns att man bara slänger i sig en smörgås eller en glass för att stilla hungern... men att fixa ihop en god och nyttig sallad går ju faktiskt både snabbt och enkelt! Plockar man lite av varje blir det till slut ganska mycket. Så fram med det som finns till hands och experimentera dig fram... Bilderna ovan är från två tillfällen då jag veeeerkligen inte orkat laga mat och dessutom fick vända upp och ned på kylen/skafferiet för att hitta nånting ätbart.
Tallrik 1: Keso + solrosfrön + nötmix + russin + kassler + sockerärtor + paprika + rödlök = Goooott!
Tallrik 2: Quinoa + isbergssallad + tranbär + kiwi + sockerärtor + rödlök + cashewnötter + gräddfil + örtkrydda = Mmm :')
Jag har kört knasigare blandningar än så här, lyckade som olyckade... hehe. Det bästa är ju trots allt att man verkligen har fria händer; LCHF, vegetariskt, matallergi osv är inga hinder eftersom man anpassar efter vad man kan och vill äta.
Önskar er en kreativ, snabbfixad och smaklig måltid! ;-)
Youtubeklipp #32
Glöm inte att ifrågasätta!
Härom dagen publicerade {Havrepappa} ett pricksäkert och tänkvärt inlägg (som så många gånger förr) kring hästägarnas besatthet att samla på sig hästprylar. Ett utdrag ur blogginlägget: "När jag ser hur mycket prylar som ni hästmänniskor verkar behöva för att rida och sköta om en häst, så blir jag oerhört förvånad över hur det där djuret har kunnat överleva i tiotusen år innan Gud uppfann hästtjejerna! Hur i hela världen har hästen överlevt utan all svindyr specialmat och alla specialprodukter? Varför har inte varenda häst frusit ihjäl under de tiotusen vintrar som de stod ute dygnet runt, utan ett svindyrt specialtäcke?"
Låt inte reklamen styra ditt liv!
Ja, hur kommer det sig att man bara måste ha det ena och det andra? Vilseledande reklam, okunskap och grupptryck är några anledningar som skulle kunna göra sig skyldiga till att vi spenderar så mycket pengar på saker som egentligen inte behövs. Vi är dåliga på att ifrågasätta vad som är nödvändigt eller inte. Skönhetsideal tar över och det är så lätt att falla för reklam. "Passa på, 30 % rabatt på alla schabrak! Tag tre betala för två! Täcken för alla väder, inne som ute!" När vi ständigt bombas med bilder på hästar och ryttare med utrustning från topp till tå bildar vi nån sorts förutfattad mening om att detta är normen. Om man frångår denna norm, är man en dålig hästägare.
Och forska kan vem som helst göra...
...men att bevisa att något är rätt och riktigt är en annan femma. Tyvärr är många forskningar i grund och botten inte neutrala. Bara nu senast under helgen har ett reportage om en professor som gör reklam för en kritiserad diabetesprodukt cirkulerat varmt i media. Man ska vara mycket aktsam när det finns vinstdrivande intressen bakom en produkt eller tjänst! Forskningen kan mycket väl vara vinklad till säljarens fördel. "10 års forskning" har inget värde om konceptet inte är vattentätt. Inte heller "30 års erfarenhet" betyder någonting om det inte hjälper konsumenten.
Våga stå emot!
Så som Havrepappa inledde sitt inlägg - "Igår råkade Anna passera förbi en affär som sålde ridsportsprylar, bara råkade, och hon bara råkade slinka in och handla lite. Det gick tydligen bara på två tusen." - är en fälla som säkert många av oss hamnat i. Försök planera och ifrågasätt din köplust istället för att vara impulsiv! Det mår plånboken bättre av. Klart det är roligt att köpa något fint ibland och man ska självklart sträva efter god kvalité! Men vad är egentligen viktigast... att lägga pengar på hästens hälsa och er utveckling genom att ta ut en hästmassör och åka iväg på kurser... eller att köpa ett extra regntäcke och två nya schabrak trots att du redan har massor att välja ibland?
Ta hjälp av {denna tankeställare} om du har svårt att komma underfund med vilken utrustning som är värdig en plats i sadelkammaren. Använd sunt förnuft när du planerar nya inköp. Ställ frågor som: Är den här produkten verkligen så bra som den framstår? Vad är forskningen baserad på? Vad innehåller produkten och hur har den tillverkats? Kommer detta verkligen att hjälpa mig och min häst? Eller klarar vi oss minst lika bra - om inte bättre - ifall jag avstår köpet?
Låt inte reklamen styra ditt liv!
Ja, hur kommer det sig att man bara måste ha det ena och det andra? Vilseledande reklam, okunskap och grupptryck är några anledningar som skulle kunna göra sig skyldiga till att vi spenderar så mycket pengar på saker som egentligen inte behövs. Vi är dåliga på att ifrågasätta vad som är nödvändigt eller inte. Skönhetsideal tar över och det är så lätt att falla för reklam. "Passa på, 30 % rabatt på alla schabrak! Tag tre betala för två! Täcken för alla väder, inne som ute!" När vi ständigt bombas med bilder på hästar och ryttare med utrustning från topp till tå bildar vi nån sorts förutfattad mening om att detta är normen. Om man frångår denna norm, är man en dålig hästägare.
Och forska kan vem som helst göra...
...men att bevisa att något är rätt och riktigt är en annan femma. Tyvärr är många forskningar i grund och botten inte neutrala. Bara nu senast under helgen har ett reportage om en professor som gör reklam för en kritiserad diabetesprodukt cirkulerat varmt i media. Man ska vara mycket aktsam när det finns vinstdrivande intressen bakom en produkt eller tjänst! Forskningen kan mycket väl vara vinklad till säljarens fördel. "10 års forskning" har inget värde om konceptet inte är vattentätt. Inte heller "30 års erfarenhet" betyder någonting om det inte hjälper konsumenten.
Våga stå emot!
Så som Havrepappa inledde sitt inlägg - "Igår råkade Anna passera förbi en affär som sålde ridsportsprylar, bara råkade, och hon bara råkade slinka in och handla lite. Det gick tydligen bara på två tusen." - är en fälla som säkert många av oss hamnat i. Försök planera och ifrågasätt din köplust istället för att vara impulsiv! Det mår plånboken bättre av. Klart det är roligt att köpa något fint ibland och man ska självklart sträva efter god kvalité! Men vad är egentligen viktigast... att lägga pengar på hästens hälsa och er utveckling genom att ta ut en hästmassör och åka iväg på kurser... eller att köpa ett extra regntäcke och två nya schabrak trots att du redan har massor att välja ibland?
Ta hjälp av {denna tankeställare} om du har svårt att komma underfund med vilken utrustning som är värdig en plats i sadelkammaren. Använd sunt förnuft när du planerar nya inköp. Ställ frågor som: Är den här produkten verkligen så bra som den framstår? Vad är forskningen baserad på? Vad innehåller produkten och hur har den tillverkats? Kommer detta verkligen att hjälpa mig och min häst? Eller klarar vi oss minst lika bra - om inte bättre - ifall jag avstår köpet?
Dubitando ad veritatem venimus - Vi når sanningen genom att tvivla.
Förberedelser inför inridning
Jag håller på att förbereda min arabvalack Micarno inför inridning. Fick hem honom julen 2010 och han är nu 12 år fyllda, men det är bara under det senaste året som han blivit regelbundet hanterad och tränad. Innan det har han mest gått och skrotat i hagen. De som ägde honom innan mig har suttit på honom vid nåt enstaka tillfälle, men någonstans på vägen har han blivit skrämd eller bara tyckt situationen varit otäck... för han är nämligen väldigt rädd för momentet där man går upp på pallen. Blir osäker och springer iväg så fort man sätter foten på den.
Men med hjälp av klickern kan jag efter några få träningstillfällen kliva upp på pallen bäst jag vill, veva i armarna och bete mig allmänt knasigt, klia honom på ryggen och lägga lite tyngd utan att han går undan. Han är alltid lös när vi jobbar så möjlighet att gå iväg finns om det hela skulle bli för jobbigt. Fokus ligger på att han ska stå still med huvudet framåt, vad jag än hittar på. Blir han osäker, flyttar på sig etc börjar vi bara om och backar kanske även tillbaka ett par steg. För mig är det jätteviktigt att han är trygg med det vi gör och att tillvänjningen sker i hans takt. På senaste tiden har han mognat superfort och pallen är inte längre ett orosmoment - se filmen här nedan ;-)
Det dröjer nog inte länge innan jag sitter där på hans runda rygg... längtar! Anledningarna till att jag inte ridit in honom än, trots över ett år tillsammans, är många. Dels har jag inga tidigare erfarenheter av inridning och behöver ta det i takt med att kunskapen ökar så att inget går fel. Dels var Micko obefintligt tränad när han kom till mig med många kilos övervikt (och än finns många kilon kvar att tappa). Har prioriterat arbete från marken för att stärka hans kropp och självförtroende. Ridning är inte så viktigt för mig, det finns tusen andra roliga saker man kan hitta på med en häst. Så...
...varför stressa? :-)
Men med hjälp av klickern kan jag efter några få träningstillfällen kliva upp på pallen bäst jag vill, veva i armarna och bete mig allmänt knasigt, klia honom på ryggen och lägga lite tyngd utan att han går undan. Han är alltid lös när vi jobbar så möjlighet att gå iväg finns om det hela skulle bli för jobbigt. Fokus ligger på att han ska stå still med huvudet framåt, vad jag än hittar på. Blir han osäker, flyttar på sig etc börjar vi bara om och backar kanske även tillbaka ett par steg. För mig är det jätteviktigt att han är trygg med det vi gör och att tillvänjningen sker i hans takt. På senaste tiden har han mognat superfort och pallen är inte längre ett orosmoment - se filmen här nedan ;-)
Det dröjer nog inte länge innan jag sitter där på hans runda rygg... längtar! Anledningarna till att jag inte ridit in honom än, trots över ett år tillsammans, är många. Dels har jag inga tidigare erfarenheter av inridning och behöver ta det i takt med att kunskapen ökar så att inget går fel. Dels var Micko obefintligt tränad när han kom till mig med många kilos övervikt (och än finns många kilon kvar att tappa). Har prioriterat arbete från marken för att stärka hans kropp och självförtroende. Ridning är inte så viktigt för mig, det finns tusen andra roliga saker man kan hitta på med en häst. Så...
...varför stressa? :-)
Boktips #32 Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det vara för sent
Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det vara för sent
Baksidetext: Du kanske trodde att du vid det här laget visste tillräckligt om klimatfrågan och de utmaningar vi står inför. När du har läst Andreas Malms omvälvande berättelse om livets uppkomst och hotet mot allt liv på planeten jorden kommer du att inse att frågan är akut. Att vi har väntat länge redan, och ju längre vi väntar, desto nödvändigare är det att angreppet på de fossila bränslena blir kompromisslöst: en revolution.
Egen åsikt:
Av: Andreas Malm
Baksidetext: Du kanske trodde att du vid det här laget visste tillräckligt om klimatfrågan och de utmaningar vi står inför. När du har läst Andreas Malms omvälvande berättelse om livets uppkomst och hotet mot allt liv på planeten jorden kommer du att inse att frågan är akut. Att vi har väntat länge redan, och ju längre vi väntar, desto nödvändigare är det att angreppet på de fossila bränslena blir kompromisslöst: en revolution.
Egen åsikt:
Få saker skrämmer mig så mycket som vad vi gör med vår planet varje dag, år ut och år in. Den här boken förklarar på ett sätt jag tidigare inte förstått precis hur allvarligt problemet är. Vi förstör medvetet vårt hem, och det läggs oerhört mycket pengar på att hitta ett nytt hem till oss. Varför inte rädda det vi har? Andreas Malm förklarar tydligt hur allt egentligen funkar och vad våra handlingar har för verkan på planeten. Den är läsvärd och berättar en mycket viktig historia. Den kan förhoppningsvis öppna många ögon.
Egoboost #31
"Vårt dilemma är att vi hatar förändringar, samtidigt som vi älskar dem. Det vi vill är att saker och ting ska förbli som de är men ändå bättre"
- Sydney Harris
Olika grader av naturlighet
När man tänker efter så finns det ingen direkt naturlig och rätt metod för att hantera hästar. Naturligt kan det bara bli om en häst lever i vilt tillstånd tillsammans med sina artfränder. Istället för naturligt skulle jag hellre vilja säga naturtroget. Att man alltid bör efterlikna det naturliga. Många glömmer nog bort att hästen måste få sina behov tillfredsställda alla dygnets 24 timmar, inte bara de få timmar per dag som vi befinner oss hos den. Låt säga att vi åker ut till stallet, pysslar om hästen en timme, rider en timme. Restrerande 22 timmar då? Hästen ska må bra och trivas med sin levnadssituation även då! Många ställer sina hästar på box om natten. Kvällsfodrar, hästen har ätit upp maten inom en timme. Vad ska den göra sen? Sova, i åtta, kanske ännu fler timmar? Hästarna fungerar inte så.
Jag tycker därmed att det är tämligen omöjligt att jämföra hästen med människan. Vi är två helt skiljda raser med helt olika behov och evelulotionär historia, samt att människans intellekt ligger på ett helt annat plan än hästens. Vi kan inte ändra hur hästen av naturen är skapad. Att ströva, söka föda, social kontakt med sina artfränder osv är drivkrafter som vi inte kan ändra på, förmodligen inte ens avla bort - någonsin! Att hästen behöver täcken, järnskor, stå på box osv är behov som människan skapar åt hästen.
Men ja, visst (eller snarare självklart) måste hästen till viss del frångå det "naturliga" för att passa in bland människorna. Det enda fullt naturliga vore ju som sagt annars att vi slutade hålla på med hästar och släppte dem fria. Det skulle aldrig funka i dagens samhälle, finns inte områden stora och goda nog. Sen tror jag absolut att hästen vinner många fördelar med att hamna i människans ägo! Våra tamhästar har många gånger bättre förutsättningar att leva ett långt och välmående liv än vad vildhästarna har. Vi kan hjälpa dem att förebygga/läka skador, välja bra foder, anpassa vår hästhållning till hästens behov, motionera hästen stark och hållbar, utföra regelbunden hovvård osv. Att hanteringen av hästen sker på ett säkert plan, samt att hästen trivs och håller sig frisk, är nog i slutändan det som avgör om vår hästhållning anses vara god eller inte. Oavsett om hästen står på box, lösdrift, går barfota eller skodd, täckad eller otäckad.
"Två levande väsen måste närma sig varandra. Hästen förmänskligas en smula och ryttaren "förhästas" en aning,
och människan måste säkerligen ändra sig mer än hästen."
- Bent Branderup
och människan måste säkerligen ändra sig mer än hästen."
- Bent Branderup
Hästen kan lära sig att samspela med oss, anpassa sig efter våra rutiner. Men i grund och botten är det vi människor som måste forma våra krav utifrån hästens förutsättningar, annars kommer många missförstånd och problem att uppstå efter vägen. En häst är alltid en häst!
Tror ni inte att hästägare många gånger väljer en viss typ av hästhållning till sin egen bekvämlighet? Eller kanske rent utav efter vad traditionen föreskriver? Många kanske täckar och skor sina hästar på rutin, utan att reflektera över om det verkligen behövs eller finns andra fungerande alternativ? Än en gång, det handlar inte om att göra det 100% naturligt för hästen. Det kan vi inte. Men det finns olika grader på skalan av naturlighet. Jag tror att många hästar skulle vara lite lyckligare, lite friskare, lite mer hållbara om vi verkligen gick till botten med vad som faktiskt är hästens behov och inte bara människans illusion om av vad som är bäst för hästen.
Fredagsmys #31
Fyller din godisråtta till lillebror år nästa vecka? Vill du tacka din före detta granne för all flytthjälp, skicka en krya-på-dig-hälsning till mormor eller bjuda vännen som studerar utomlands på något gott, trots det långa avståndet er emellan?
Paketet leveras med Posten direkt till mottagarens brevlåda över hela Sverige samt inom EU. På hemsidan finns allt från laktris och sura godisar till olika chokladpaket att välja mellan. Med paketet kan man även skicka ett personligt meddelande. Kul, god och smidig ge-bort-grej till ett överenskomligt pris! Kanske även något för den som alltid glömmer att bunkra upp med fredagsgodis... skicka en beställning till dig själv en vecka i förväg så är du safe när godissuget tar vid nästa gång ;-)
Via {candymail.se} kan du enkelt välja och posta iväg en låda med godis!
Paketet leveras med Posten direkt till mottagarens brevlåda över hela Sverige samt inom EU. På hemsidan finns allt från laktris och sura godisar till olika chokladpaket att välja mellan. Med paketet kan man även skicka ett personligt meddelande. Kul, god och smidig ge-bort-grej till ett överenskomligt pris! Kanske även något för den som alltid glömmer att bunkra upp med fredagsgodis... skicka en beställning till dig själv en vecka i förväg så är du safe när godissuget tar vid nästa gång ;-)
Youtubeklipp #31
Ett intressant tecknat klipp från dokumentären "For The Bible Tells Me So", om homosexuallitet är ett val eller inte.
Ingenting är omöjligt.
Ni vet känslan när man lyckas med något man aldrig trodde var möjligt?
Allt från att lyckas med ett prov eller komma med i fotbollslaget eller hoppa ett högt hinder. Visst är den en fantastisk känsla? Det är precis så jag känner när jag tittar på videorna nedan. Det var första gången Winnie och jag lekte löst. Hela sommaren 2010 när vi började med horsemanship regelbundet hade hon varit sammarbetsvillig men rätt trött och seg, och tanken att busa och springa och leka hade varit långt borta. Men så en dag efter en rätt tröttsam vecka i skolan så släppte jag allt och bestämde mig för att det fick bära eller brista, och tog ut henne i en stor hage för att pröva att träna där. Tidigare hade vi bara hållit oss till en mindre paddock, men nu ville jag pröva på en stor yta.
Jag tänkte helt enkelt att det spelar ingen roll hur det går.
Och det gick fantastiskt.
När jag slappnade av och släppte alla krav och bara levde gjorde Winnie detsamma, och vi sprang runt runt där ute i snön. Visst stack hon iväg ibland, men det spelade ingen roll. Och vi hade så himla kul.
Jag trodde aldrig att Winnie och jag skulle kunna springa runt och leka tillsammans, men tillslut kunde vi. Jag trodde inte heller att vi någonsin skulle kunna löslongera i lugnt tempo, men det kunde vi. Jag trodde inte heller att jag skulle kunna rida i bara halsring, men det kunde jag. Jag trodde vi aldrig skulle kunna träna in trick, men det har vi.
Allt från att lyckas med ett prov eller komma med i fotbollslaget eller hoppa ett högt hinder. Visst är den en fantastisk känsla? Det är precis så jag känner när jag tittar på videorna nedan. Det var första gången Winnie och jag lekte löst. Hela sommaren 2010 när vi började med horsemanship regelbundet hade hon varit sammarbetsvillig men rätt trött och seg, och tanken att busa och springa och leka hade varit långt borta. Men så en dag efter en rätt tröttsam vecka i skolan så släppte jag allt och bestämde mig för att det fick bära eller brista, och tog ut henne i en stor hage för att pröva att träna där. Tidigare hade vi bara hållit oss till en mindre paddock, men nu ville jag pröva på en stor yta.
Jag tänkte helt enkelt att det spelar ingen roll hur det går.
Och det gick fantastiskt.
När jag slappnade av och släppte alla krav och bara levde gjorde Winnie detsamma, och vi sprang runt runt där ute i snön. Visst stack hon iväg ibland, men det spelade ingen roll. Och vi hade så himla kul.
Jag trodde aldrig att Winnie och jag skulle kunna springa runt och leka tillsammans, men tillslut kunde vi. Jag trodde inte heller att vi någonsin skulle kunna löslongera i lugnt tempo, men det kunde vi. Jag trodde inte heller att jag skulle kunna rida i bara halsring, men det kunde jag. Jag trodde vi aldrig skulle kunna träna in trick, men det har vi.
Det kan ta tid. Det kan ta lång tid. Flera år ibland. Men oftast går det. Om man bara kämpar för det.
Boktips #31: Den självläkande människan
Den självläkande människan
Av : Sanna Ehdin
Boken kan ni hitta {här}
Baksidetext:
Den naturliga självläkande kraften
Självläkning är naturligt för allt levande på jorden. Under tusentals år har människan praktiserat självläkning men i vårt moderna samhälle verkar det som att vi har glömt bort hur man gör.
Våra förfäder förlitade sig på god näring, läkande örter och hjälp från visa medicinmän och -kvinnor. Många gamla, läkande traditioner hade en filosofi om ursprunget och botemedlet mot sjukdomen som involverade både kroppen och själen. Därför behandlades varje person som en individ. Den grekiska läkaren Hippocrates, som levde runt 400 år f.Kr. och anses vara medicinens fader, sa att "Det intressanta är inte vilken sjukdom en person har utan vilken person det är som har sjukdomen".
Idag är vi helt fokuserade på det sjuka. Det har börjat svänga om så smått de senaste åren men fortfarande satsas alla resurser på att bekämpa sjukdomen istället för att stärka våra läkande krafter. Kroppen ses som en sofistikerad maskin, vilken inte är större än summan av dess delar. Själen, psyket och kroppen behandlas som att de inte har något med varandra att göra.
Under utvecklingen av vårt moderna samhälle har vi tappat bort vår fundamentala och medfödda självläkande förmåga. Hur kunde det bli så här? Finns det en väg ut? Det nya hälsomedvetandet kommer att ge oss de förändringar som är nödvändiga för att vi ska uppnå god hälsa.
Av : Sanna Ehdin
Boken kan ni hitta {här}
Baksidetext:
Den naturliga självläkande kraften
Självläkning är naturligt för allt levande på jorden. Under tusentals år har människan praktiserat självläkning men i vårt moderna samhälle verkar det som att vi har glömt bort hur man gör.
Våra förfäder förlitade sig på god näring, läkande örter och hjälp från visa medicinmän och -kvinnor. Många gamla, läkande traditioner hade en filosofi om ursprunget och botemedlet mot sjukdomen som involverade både kroppen och själen. Därför behandlades varje person som en individ. Den grekiska läkaren Hippocrates, som levde runt 400 år f.Kr. och anses vara medicinens fader, sa att "Det intressanta är inte vilken sjukdom en person har utan vilken person det är som har sjukdomen".
Idag är vi helt fokuserade på det sjuka. Det har börjat svänga om så smått de senaste åren men fortfarande satsas alla resurser på att bekämpa sjukdomen istället för att stärka våra läkande krafter. Kroppen ses som en sofistikerad maskin, vilken inte är större än summan av dess delar. Själen, psyket och kroppen behandlas som att de inte har något med varandra att göra.
Under utvecklingen av vårt moderna samhälle har vi tappat bort vår fundamentala och medfödda självläkande förmåga. Hur kunde det bli så här? Finns det en väg ut? Det nya hälsomedvetandet kommer att ge oss de förändringar som är nödvändiga för att vi ska uppnå god hälsa.
Egoboost #30
Har du en riktigt bra vän?
Eller två eller tre?
Har du en sådandär person i ditt liv som alltid är där, även när den inte är det? Som aldrig tvekar att hjälpa dig, vara där för dig, skratta med dig? Som är bredvid dig även när den inte är det? Som gör saker bättre? Har du en person i ditt liv som får dig att vara bättre än du var, får dig att vara dig? Den du verkligen är?
Om ja: Då har du något fantastisk framför dig. Glöm inte att den personen finns. Glöm inte bort att det finns en person som älskar dig och uppskattar dig även de dagar du känner att du inte förtjänar det. Vänner är som balsam för själen. Om de så får dig att glömma, kämpa eller släppa. Vänner hjälper genom att bara existera. Grattis till din vän som får känna dig.
Om nej: Då har du något fantastiskt framför dig. Det finns människor för alla, det tror jag stensäkert på. Det behöver inte vara förutbestämt av någon större kraft. Det kan bara vara så världen fungerar. Det finns människor där ute någonstans som kommer göra dig bättre på sätt du inte trodde kunde hända, på samma sätt som du kommer göra dem bättre utan att ens märka det. Du kommer att hitta en människa eller två eller tre och ni kommer vara otveksamt fast. De finns där ute, dina människor. Och du kommer älska att få lära känna dem.
Jag önskar er de bästa av de bästa.
Analysering av kroppsspråk #2
27 juni 2010
Sju dagar efter den första videon som jag talade om {här}. Vi jobbade mycket från marken under största delen av sommarlovet, varvat med uteritter, och därför kom utvecklingen rätt snabbt.
I videon har jag tagit ”Följa John” steget längre och försöker överföra det till löslongering och främst löslongering i trav. I vår första video såg ni hur vi sprang längs spåret i trav, nu försöker jag få henne att följa mig på en volt. Vissa hästar följer glatt efter, ibland så glatt att man måste be om mer utrymme ofta för att de blir för närgångna. Winnie tillhör den andra kategorin, de som rycker på axlarna och säger ”meeh, orkar inte…” när man ber dem följa efter.
Dock måste jag erkänna att jag förstår henne efter att ha tittat på videon med nya ögon.
Vi börjar vid 0:12 – 0:29
Vi kan börja med att konstatera att jag fortfarande är "all over the place”. Armarna främst svänger hit och dit, och eftersom jag framför manken (minns ni att oftast är allt framför manken bromsande medan allt bakom är drivande?) bromsar jag henne.
Ungefär vid 0:20 påbörjar jag försöken att få henne att följa med mig i trav in på volten. Men istället för att vända mig i den riktningen jag vill gå vänder jag mig mot henne, samtidigt som jag börjar springa ”uppåt-bakåt” (bromsande). Genom att jag riktar min energi mot henne och bromsar farten är chansen inte stor att hon följer, vilket hon som ni ser först inte gör. Sedan följer lite hackiga försök att rädda situationen. Min höjda hand (i början var det ett kommando för stopp, numera är det ett kommando för att öka farten av en anledning jag kan förklara vid ett annat tillfälle) är ett försök att bromsa henne, sen kallar jag in henne och försöker driva på henne igen (när jag börjar springa på stället) osv.
Ibland går det faktiskt att ”rädda situationen”, men oftast stressar man bara upp sig själv ännu mer och saker går ännu mer fel. Istället kan det vara bra att bara stanna, stå några sekunder och dra ett andetag och sedan pröva igen. Om det fortsätter gå fel får man fundera på varför. Ber du för mycket av hästen (psykiskt/fysiskt), eller ber du på ett sätt som hästen inte förstår osv?
Gå vidare till 0:39 – 0:53
Här gör jag samma sak som innan. Jag rör mig på ett sätt som sänker hennes fart, och när jag ber henne följa efter mig riktar jag min kropp (och energi) mot henne.
Vid 1:04 – 1:14 börjar vi dock se en förändring
Man kan fortfarande ha anmärkningar på mitt kroppsspråk, men hon följer faktiskt med mycket bättre här. Titta noga ungefär vid 1:11. Under ett steg lägger jag vikten bakåt och stannar upp för en sekund, och gör sedan en lite snabbare rörelse i sidled.
Det kan faktiskt jämföras med en halvhalt.
Wikipedia: ”Halvhalt är en rörelse […] som används för att förbereda hästen och göra den uppmärksam på att något nytt skall hända.”
Genom att först bryta energin (när jag stannar till) och sedan hastigt öka den (när jag rör mig i sidled bort från henne) lyckas jag ”locka” med mig henne ändå. Detta kanske inte funkar på alla hästar, men det kan vara bra att tänka på!
Slutligen vill jag prata om 1:33 – 1:41
Titta noga på mitt kroppsspråk här. Jag springer lite mer framåtlutad (väldigt lite, men det är en början!) och framför allt: i svängen är jag inte vänd mot henne. Istället vänder jag mig åt det håll jag ska, samt ”drar” med henne med min högra axel. Med ”drar” menar jag att jag skjuter upp din lite grann och rör den lätt fram och tillbaka. Inte för mycket, man vill inte att den blockerar hästen och bromsar, men man tar hjälp av energin och ber hästen följa efter. Och det gör Winnie här!
Men man får vara försiktig så man inte skjuter ut höften för mycket, i detta läge höger höft. Jag märker ofta på Winnie än idag att hon plötsligt kan glida ut, och inser tillslut att jag går med höften ordentligt ut mot hennes håll. Så fort jag drar in höften och gör min kropp rakare slutar hon glida iväg.
Vildhästhovar
Under grundkursen som vi berättat om tidigare {här} visades bilderna ovan upp på en projektor. De föreställer en mustanghov, en hov som människan aldrig rört utan som helt och hållet är formad av naturen. Utifrån dessa bilder kan vi observera följande:
- Bild 1, från sidan:
- Låg trakt (strålen når marken)
- Kort tåvägg (6-8 cm på en mustang)
- Hovväggens rundning mot sulan*
- Bild 2, underifrån:
- Skålformad sula
- Traktstöden är nedslitna till sulans nivå
- Hovväggens rundning mot sulan
- Tight lamellrand runt hela hoven
- Bild 3, bakifrån:
- Ballarnas höjd från markplanet (obs att ingen vikt är lagd på hoven)
- Rakställda ballar
* Det finns en anledning att cylinderformationer är en vanlig syn i naturen (trädstammar är runda osv); det är helt enkelt en stark form. Hovväggens rundning mot sulan gör hoven stark och minskar risken för brytskador avsevärt.
Varför är det här bra att studera och vara medveten om? Jo, för dessa hovar säger oss en hel del om hur välfungerande barfotahovar kan se ut. Hästen som gått på dessa hovar har vandrat många mil dagligen på olika sorters underlag. Hårt som mjukt. Plant som kuperat. Hoven har växt och slitits i balans med det underlag den varit utsatt för. Den är liten, slät, utan brytkrafter med tyngdpunkterna på rätta stället. Sällan ser man domesticerade hovar som är så nätta och samtidigt starka som dessa.
Sedan finns det såklart vildhästar som inte har sunda hovar. Kanske lever de i en frodig och fuktig miljö där breda, utflutna hovar är mer optimalt eftesom små och runda fötter lättare forcerar det mjuka underlaget. Dessa hästar skulle förmodligen bli ömma om de plötsligt utsattes för stenkross. Deras hovar är helt enkelt inte anpassade för det. Sker omställningen däremot gradvis, skulle hovarna ha ändrat karaktär med tiden. Följande är alltså viktigt att komma ihåg: Vävnad stärks av belastning. Muskler blir större och uthålligare av träning, skelett och ledband blir starkare när påfrestningarna ökar. Kroppen gör vad den kan för att anpassa sig efter situationen. Detsamma gäller hästens hovar. De blir starkare ju mer de används, samt formar sig efter underlaget.
Genom att observera vildhästarnas liv, kan vi kanske lättare förstå hur vi själva ska gå tillväga i kampen mot friska hovar. Vad är det vildhästarna gör som inte våra tamhästar gör, och som får barfota att fungera så bra? Det är i denna fråga som spänningen ligger, och det är också bland svaren vi får som vi kan hämta inspiration.
Fredagsmys #30
Lägga kinden mot en varm päls, dra in damm och hästhår i näsan... pussa på en mjuk mule, få en puss tillbaka i nacken. Luta sig mot en sovande kropp och själv slumra till, stå med ett sänkt huvud tryckt i famnen... borsta tills hårremmen glänser, fila på hovarna tills de är perfekta. Vandra runt i skogen utan mål, sitta uppflugen på boxväggen och lyssna till det rofyllda tugganget... krama om och bara njuta av den andres närhet.
Att umgås med fina vänner är och förblir världens bästa mys ♥
Foto: Ronja Jonsson/Olle Rattfeldt
Foto: Ronja Jonsson/Olle Rattfeldt
"Vi är ganska dåliga på hästhållning"
Veterinären Per Michanek pratar och argumenterar kring svensk hästhållning - hörvärt!
Hans rapport om hållbar hästuppfödning finns att ladda ner på {denna länk} - läsvärt!
En sammanställning av rapporten finns även att läsa på bloggen {här}
Youtubeklipp #30
En film med några bilder från dissektionen under grundkursen i Bastvålen. OBS! Inget för känsliga tittare ;-)
Boktips #30: Equine Behavior
Equine Behavior - A Guide for Veterinarians and Equine Scientists
av Paul McGreevy
Boken hittar du {här}
Baksidetext: Equine Behavior: A guide for Veterinarians and Equine Scientists is the quintessential reference for all who really want to know what makes horses tick.
Research in horse behavior has made great strides in recent years. This book examines the truth behind modern trends and ancient traditions. Full of insight, it rounds up the latest findings of practitioners and researchers from all over the world, drawing on both cutting-edge research and best practice.
With more than 1,000 references, the book explores equine behavior from first principles, by considering the behavior of free-ranging horses and focusing on ways in which management and training influence the responses of their domestic counterparts. Equine physicians, trainers, handlers and owners all need to be students of equine behavior, because the first sign of a problem is often a change in behavior. So, whether you own, ride, lead, groom, feed or heal horses, what you observe is vital to your understanding. Läs en längre beskrivning här »
Min åsikt: I en universitetskurs jag läser (hästens beteendebiologi) ingår denna bok som kurslitteratur. Den är sprängfylld av spännande fakta och forskning. Man får bland annat läsa om hur hjärnan och sinnena samspelar och frammanar de reaktioner som hästen uppvisar utåt, hästens inlärning, hur människan påverkar hästen genom sin hästhållning, hantering och träning, naturligt vs. onormalt beteende, varför beteendestörningar uppstår m.m.
Det här är en mycket intressant bok för den som vill få en djupare djupare förståelse över varför hästar är som de är, gör som de gör. Utifrån de kunskaper och insikter boken ger kan du sedan anpassa ditt sätt att vara och träna med hästen, till metoder som bättre utgår från hästens förutsättningar. Observera att det handlar om en vetenskaplig bok på engelska, det kan vara stundvis kämpigt att förstå vad det är man läser... men har man bara tid och energi att sitta och översätta de ord som känns obegripliga är Equine Behavior klart värdig en plats i bokhyllan.
av Paul McGreevy
Boken hittar du {här}
Baksidetext: Equine Behavior: A guide for Veterinarians and Equine Scientists is the quintessential reference for all who really want to know what makes horses tick.
Research in horse behavior has made great strides in recent years. This book examines the truth behind modern trends and ancient traditions. Full of insight, it rounds up the latest findings of practitioners and researchers from all over the world, drawing on both cutting-edge research and best practice.
With more than 1,000 references, the book explores equine behavior from first principles, by considering the behavior of free-ranging horses and focusing on ways in which management and training influence the responses of their domestic counterparts. Equine physicians, trainers, handlers and owners all need to be students of equine behavior, because the first sign of a problem is often a change in behavior. So, whether you own, ride, lead, groom, feed or heal horses, what you observe is vital to your understanding. Läs en längre beskrivning här »
Min åsikt: I en universitetskurs jag läser (hästens beteendebiologi) ingår denna bok som kurslitteratur. Den är sprängfylld av spännande fakta och forskning. Man får bland annat läsa om hur hjärnan och sinnena samspelar och frammanar de reaktioner som hästen uppvisar utåt, hästens inlärning, hur människan påverkar hästen genom sin hästhållning, hantering och träning, naturligt vs. onormalt beteende, varför beteendestörningar uppstår m.m.
Det här är en mycket intressant bok för den som vill få en djupare djupare förståelse över varför hästar är som de är, gör som de gör. Utifrån de kunskaper och insikter boken ger kan du sedan anpassa ditt sätt att vara och träna med hästen, till metoder som bättre utgår från hästens förutsättningar. Observera att det handlar om en vetenskaplig bok på engelska, det kan vara stundvis kämpigt att förstå vad det är man läser... men har man bara tid och energi att sitta och översätta de ord som känns obegripliga är Equine Behavior klart värdig en plats i bokhyllan.
Klickerträningen som förändrat
På ridbanan kunde man se en flicka och en envis vit ponny som hela tid vägrade göra allt flickan bad henne om, bet henne, stegrade emot henne och gick till attack om hon tog i spöet. Flickan varken slog eller skrek åt hästen, hon bara visade på ett lugnt sätt att det där var inte okej, testade igen med mindre krav och nöjde sig när hästen gjorde något litet litet framsteg. Sådär höll de på flera gånger i veckan varvat med att vara i skogen.
Nu om man tittar när flickan arbetar med sin ponny ser man en positiv, koncentrerad, nyfiken och arbetsvillig ponny som gör allt för att få höra det där klicket och få sin belöning. Ibland dansar de fram, ibland får de jobba lite hårdare, göra på ett annat vis, då går det bättre, när de gör annorlunda.
Flickan höjer sitt ben, ponnyn höjer sitt ben.
Flickan sparkar på tunnan, ponnyn sparkar på tunnan.
När flickan sen böjer sig lite ner, sluter ögonen och viskar ligg till ponnyn lägger sig ponnyn ner, hör klicket och väntar på sin belöning.
Givetvis är det klickerträning jag pratar om!
Träningstekniken som förändrat min ponny. Från att inte göra nånting gör hon nu massor och är positiv! Plötsligt fick jag en snabb, smart och arbetsvillig ponny och inte en envis ponny som inte ville göra någonting. När hon väl förstår vad jag menar sitter det och hon tröttnar aldrig verkar det som, favoriten är att sparka på saker, speciellt en blå tunna ni kommer se i bilderna nedanför.
Att klickerträna är lätt, bara klicka in sin häst, hund, katt eller vilket djur som helst genom att klicka och ge godis så att de förstår att klick betyder godis. Sen är det bara börja med lätta uppgifter som att be hästen flytta på sig eller backa. Jag jobbar även mycket med 'free shaping' vilket går ut på att hästen får försöka själv och får beröm när önskat beteende nås. T ex första gången jag introducerade Bettan för hinken då klickade jag när hon nosade så hon gjorde det varje gång hon "mötte" hinken. Sen fick hon jobba lite mer och testade att sparka på den och sen dess sparkas på det mesta, speciellt om jag sparkar på föremålet först.
Här får ni lite bilder:
Ni får även några videoklipp på oss:
Nu om man tittar när flickan arbetar med sin ponny ser man en positiv, koncentrerad, nyfiken och arbetsvillig ponny som gör allt för att få höra det där klicket och få sin belöning. Ibland dansar de fram, ibland får de jobba lite hårdare, göra på ett annat vis, då går det bättre, när de gör annorlunda.
Flickan höjer sitt ben, ponnyn höjer sitt ben.
Flickan sparkar på tunnan, ponnyn sparkar på tunnan.
När flickan sen böjer sig lite ner, sluter ögonen och viskar ligg till ponnyn lägger sig ponnyn ner, hör klicket och väntar på sin belöning.
Givetvis är det klickerträning jag pratar om!
Träningstekniken som förändrat min ponny. Från att inte göra nånting gör hon nu massor och är positiv! Plötsligt fick jag en snabb, smart och arbetsvillig ponny och inte en envis ponny som inte ville göra någonting. När hon väl förstår vad jag menar sitter det och hon tröttnar aldrig verkar det som, favoriten är att sparka på saker, speciellt en blå tunna ni kommer se i bilderna nedanför.
Att klickerträna är lätt, bara klicka in sin häst, hund, katt eller vilket djur som helst genom att klicka och ge godis så att de förstår att klick betyder godis. Sen är det bara börja med lätta uppgifter som att be hästen flytta på sig eller backa. Jag jobbar även mycket med 'free shaping' vilket går ut på att hästen får försöka själv och får beröm när önskat beteende nås. T ex första gången jag introducerade Bettan för hinken då klickade jag när hon nosade så hon gjorde det varje gång hon "mötte" hinken. Sen fick hon jobba lite mer och testade att sparka på den och sen dess sparkas på det mesta, speciellt om jag sparkar på föremålet först.
Här får ni lite bilder:
Ni får även några videoklipp på oss:
Egoboost #29
"Det är okej att känna" är en kampanj skapad av orginisationen Ung Cancer. Kampanjen består av en serie om fem kortfilmer med syfte att lyfta fram disskusionen kring de tabubelagda ämnena cancer och sorg. Citatet "Det är okej att känna" kommer från en onkologsköterska som förstod vikten av att ta tag i sina känslor direkt när man känner dom och inte trycka undan dom på grund av att det i samhället inte är socialt accepterat.
En stärkande video, jag sitter med gråten i halsen genom hela videon. Den är riktigt sevärd!
Här hittar ni deras hemsida.
Gör träningen till en lek
Jag har en häst som ibland kan vara väldigt svårmotiverad till rörelse. Det där med att springa runt på volten varv på varv ser han ingen som helst mening med, och på uteritterna föredrar han skritt. Men ordentligt med motion, det behöver alla hästar. Så hur kan jag få den omotiverade hästen - i det här fallet Rooster a.k.a. "tuppen" - att vilja lägga i en högre växel?
För oss handlar det dels om att förstärka och belöna kreativitet, men också mycket om engagemang och utsöndrande av glädje från min sida. Ge energi för att få energi. All in helt enkelt. För att undvika att Rooster gräver ner hovarna i backen, behöver jag hela tiden visualisera för honom hur otroligt kul det faktiskt är att rejsa runt i galopp eller länga ut i trav.
Vi gör träningen till en lek. Här är ett exempel från i förrgår.
Efter en kort uppvärmningsrunda knallade vi längst ner i backen på ängen. Vände upp, stod still.
"Är du med?" frågade jag tuppen.
Han stod still med öronen spetsade. Jag testade om han var så alert som han såg ut att vara. Med mitt kroppsspråk gjorde jag en mycket liten knyck framåt, som om att jag tänkt rusa iväg men hindrade mig själv i samma sekund som tanken slog mig. Rooster taggade till och ryckte in huvudet mot bringan. Jag skrattade. Han var beredd.
"Vänta... vänta... snart! Nu så... är du med? Klara... färdiga... GÅ!"
Och så började vi springa. Jag så fort bena bar. Rooster i full galopp varvat med bocksprång. På toppen av branten var longerlinan så gott som sträckt. Rooster vände upp mot mig. Han va så sprudlande lycklig att han inte riktigt visste vart han skulle ta vägen. Till slut hoppade han rätt upp i luften och sparkade bakut. Jag skrattade.
Sen började vi om.
Ungefär fem gånger. Ned i skritt, upp i galopp. Så himla kul.
För oss handlar det dels om att förstärka och belöna kreativitet, men också mycket om engagemang och utsöndrande av glädje från min sida. Ge energi för att få energi. All in helt enkelt. För att undvika att Rooster gräver ner hovarna i backen, behöver jag hela tiden visualisera för honom hur otroligt kul det faktiskt är att rejsa runt i galopp eller länga ut i trav.
Vi gör träningen till en lek. Här är ett exempel från i förrgår.
Efter en kort uppvärmningsrunda knallade vi längst ner i backen på ängen. Vände upp, stod still.
"Är du med?" frågade jag tuppen.
Han stod still med öronen spetsade. Jag testade om han var så alert som han såg ut att vara. Med mitt kroppsspråk gjorde jag en mycket liten knyck framåt, som om att jag tänkt rusa iväg men hindrade mig själv i samma sekund som tanken slog mig. Rooster taggade till och ryckte in huvudet mot bringan. Jag skrattade. Han var beredd.
"Vänta... vänta... snart! Nu så... är du med? Klara... färdiga... GÅ!"
Och så började vi springa. Jag så fort bena bar. Rooster i full galopp varvat med bocksprång. På toppen av branten var longerlinan så gott som sträckt. Rooster vände upp mot mig. Han va så sprudlande lycklig att han inte riktigt visste vart han skulle ta vägen. Till slut hoppade han rätt upp i luften och sparkade bakut. Jag skrattade.
Sen började vi om.
Ungefär fem gånger. Ned i skritt, upp i galopp. Så himla kul.
*
Förutom att vi hade väldigt roligt båda två så fick vi även upp flås (jag var nog i värst andnöd av oss två hahaha). Det är tungt att springa i uppförsbacke! Aldrig förr har min häst varit så motiverad till rörelse som han är nu. Det känns underbart att ha hittat knapparna. Insikten om att jag måste våga släppa kontrollen och uttrycka all min inre glädje har hjälpt mycket. Biten med positiv förstärkning, detta med att förstärka och belöna hästen när den är kreativ, det ska jag berätta mer om en annan gång.Fredagsmys #29
Så här mitt upp i påsken har nog de flesta fullt upp med påskmiddagar, fotbollsläger, utlandsresor, långturer på favorithästen och diverse andra roliga aktiviteter. Tvärt emot de flesta tillbringar jag min påsk med att jobba och plugga. Funkar alldeles utmärkt det med, eftersom jag trivs med mitt jobb och universitetskursen jag läser är väldigt intressant (den handlar om hästar, så hur kan det inte vara intressant? ;)).
När vi ändå är inne på det här med jobb och studier. Den 16 april är sista dagen att ansöka till höstens kurser på universitetet, och jag antar att även gymnasieansökningar och andra utbildningar har sin deadline inom kort. För många är valet enkelt, för andra jättesvårt. För mig var gymnasievalet enkelt. Jag ville skriva och fota = jag sökte och kom in på medieprogrammet.
Snart två år efter studenten...
...är jag fortfarande nöjd med mitt val? Njae. Idag ångrar jag nog lite att jag läste medieprogrammet. Efter lite velande har jag nämligen bestämt mig för att jag vill in på SLU:s treåriga utbildning Etologi & Djurskydd i Skara. Men eftersom jag saknar behörighet, måste jag läsa upp hela sju (!!) ämnen innan jag kan söka in. Så här i efterhand önskar jag alltså att man läst naturvetenskaplig linje på gymnasiet, inte medieproduktion.
Mitt tips är alltså att fundera en extra gång över om programmet du ska läsa verkligen ger dig den behörighet du behöver inför kommande universitetsstudier eller jobbansökningar. När som helst kan man ändra sig. Poff säger det, och så vill man kanske inte arbeta inom omvårdnad längre, utan vill bli civilinjenjör. Men man behöver absolut inte vara rädd för förändringar heller, det finns alltid en sista utväg! Som för mig, mitt liv brakar inte ihop för att jag saknar behörighet, jag hamnar bara på komvux ett år. Värre än så är det inte. Det blir visserligen en omväg, men jag kommer ju fortfarande fram till målet.
Om man inte har några konkreta drömmar då?
Man känner kanske bara ångest inför framtiden, vet inte vart man vill. Lugn bara lugn. Det är inte bråttom. Du har hela livet framför dig! Man måste inte veta. Huvudsaken är att man trivs med tillvaron fram tills den dagen man bestämmer sig. Man behöver inte bestämma sig alls. Det är upp till var och en vad man vill göra med sitt liv! Däremot tror jag att alla är kapabla att fullfölja sina drömmar. Det är bara en fråga om att verkligen driva sin vilja igenom. Tålamod och kämparglöd med andra ord. Har du en dröm, GO FOR IT! Vänta inte! Följ ditt hjärta och låt dig ryckas med i vindarna. Kanske vänder de halvvägs, kanske tar de dig hela vägen fram. Vem vet? Spännande, det är vad det är!
Glad påsk på er, och lycka till med era studieansökningar och framtidsplaner!
Om ni har några planer som ni vill dela med er av, gör det gärna! Vilket gymnasie har ni valt och varför?
Vad vill ni bli när ni blir stora? Har ni några studietips att dela med er av? *nyfiken*
Om ni har några planer som ni vill dela med er av, gör det gärna! Vilket gymnasie har ni valt och varför?
Vad vill ni bli när ni blir stora? Har ni några studietips att dela med er av? *nyfiken*
Fler bilder från Grundkursen i hovvård, 31/3-1/4 2012
Idag tänkte jag bjuda på lite bilder från Grundkursen 31/3-1/4 2012. De föreställer den första hoven jag fick arbeta med under kursen, både före, under och efter verkning. Observera alltså att det rör sig om en kadaverhov.
Här ser ni den första hoven jag fick i uppgift att verka. Den är bland annat assymetrisk, har för hög hovvägg och röta i både stråle och lameller.
Ovan ser ni några bilder tagna under arbetets gång. Jag har då skrapat bort död sula och verkat ner hovväggen en bit.
Bilderna ovan föreställer hoven som färdigverkad. Den är fortfarande inte i naturlig balans eftersom att alla problem inte går att åtgärda med endast en verkning. Om denna häst hade levt och getts korrekta förutsättningar hade dock hoven säkerligen utvecklats mot en sundare hovform och med bättre hälsa som följd.
Grundkurs i hovvård
Hur är en hästhov uppbyggd och vilken funktion fyller den? Det och mycket annat fick man lära sig under helgens grundkurs i hovvård som hölls i Bastvålen utanför Östmark, Värmland.
Elva deltagare från bland annat Eskilstuna, Göteborg, Karlstad och Stöllet samlades i Bastvålens bygdegård under lördag morgon inför dagens teori och praktik. Kursledaren Kent Wiberg, som är Värmlands enda utbildade hovformsspecialist enligt SANHCP:s verkningsmodell, visar bilder på projektorn. Han berättar och förklarar hur hoven ser ut och fungerar. Ibland ställs det frågor när något känns oklart, men mestadels sitter alla tysta och lyssnar med stort intresse. Aha-upplevelserna är många, speciellt för de som går kursen för första gången.
Efter lunch omvandlas teori till praktik. Utanför byggnaden står två vattenfyllda baljor med kadaverhovar hämtade från slakteri. Benen viras in i svarta sopsäckar och många varv med tejp för att hålla undan vätan. Genom att sedan öva på kadaverhovarna lär sig kursdeltagarna tekniken för att underhållsverka en frisk barfotahäst. Alla sitter tillsammans i djup koncentration, med rasp och hovkniv i högsta hugg. Kent befinner sig i mitten av gruppen. Han korrigerar när något behöver ändras och berömmer när hovarna är i balans.
Dissektion ger ökad förståelse
Dag två blir det mer fokus på hovens insida. Efter ett par timmars teori plockas tigersågen fram och några hovar öppnas upp, så att deltagarna får studera hur allt faktiskt ser ut och hänger ihop. Många rynkar på näsan och det knyter sig lite i magen, men det hela är för spännande för att man ska titta bort. Man vågar sig till och med fram för att känna på de olika delarna som skalats av.
Grundkursen skrapar bara på ytan av allt som finns att lära inom ämnet hovar. Som deltagare får man med sig de viktigaste bitarna för att klara av underhållsverkningen av sin egna friska barfotahäst. Men för att ta sig an problemhovar och sjuka hästar krävs en betydligt längre utbildning än så här. Systrarna Emmi och Elina Sankala från Eskilstuna var praktikanter under grundkursen i Bastvålen. De läser vidare till just hovformsspecialister, ett val av utbildning som de är nöjda med.
- Den är bred och handlar inte bara om hovar utan om hästen som helhet. Hur utfodring, miljö och träning hänger ihop med hälsa och hur man märker av detta i hovvården. Vi går alltid in för att lösa problemen istället för att dölja dem med skor, säger Elina Sankala.
Elva deltagare från bland annat Eskilstuna, Göteborg, Karlstad och Stöllet samlades i Bastvålens bygdegård under lördag morgon inför dagens teori och praktik. Kursledaren Kent Wiberg, som är Värmlands enda utbildade hovformsspecialist enligt SANHCP:s verkningsmodell, visar bilder på projektorn. Han berättar och förklarar hur hoven ser ut och fungerar. Ibland ställs det frågor när något känns oklart, men mestadels sitter alla tysta och lyssnar med stort intresse. Aha-upplevelserna är många, speciellt för de som går kursen för första gången.
Blivande barfotaverkare kämpar med att få kadaverhovarna fina.
VerkningsdagsEfter lunch omvandlas teori till praktik. Utanför byggnaden står två vattenfyllda baljor med kadaverhovar hämtade från slakteri. Benen viras in i svarta sopsäckar och många varv med tejp för att hålla undan vätan. Genom att sedan öva på kadaverhovarna lär sig kursdeltagarna tekniken för att underhållsverka en frisk barfotahäst. Alla sitter tillsammans i djup koncentration, med rasp och hovkniv i högsta hugg. Kent befinner sig i mitten av gruppen. Han korrigerar när något behöver ändras och berömmer när hovarna är i balans.
Dissektion ger ökad förståelse
Dag två blir det mer fokus på hovens insida. Efter ett par timmars teori plockas tigersågen fram och några hovar öppnas upp, så att deltagarna får studera hur allt faktiskt ser ut och hänger ihop. Många rynkar på näsan och det knyter sig lite i magen, men det hela är för spännande för att man ska titta bort. Man vågar sig till och med fram för att känna på de olika delarna som skalats av.
Kursledaren Kent Wiberg dissekerar en hov.
Stor skillnad på kurs och utbildningGrundkursen skrapar bara på ytan av allt som finns att lära inom ämnet hovar. Som deltagare får man med sig de viktigaste bitarna för att klara av underhållsverkningen av sin egna friska barfotahäst. Men för att ta sig an problemhovar och sjuka hästar krävs en betydligt längre utbildning än så här. Systrarna Emmi och Elina Sankala från Eskilstuna var praktikanter under grundkursen i Bastvålen. De läser vidare till just hovformsspecialister, ett val av utbildning som de är nöjda med.
- Den är bred och handlar inte bara om hovar utan om hästen som helhet. Hur utfodring, miljö och träning hänger ihop med hälsa och hur man märker av detta i hovvården. Vi går alltid in för att lösa problemen istället för att dölja dem med skor, säger Elina Sankala.
Emmi och Elina Sankala föreläser om fång.
Text och foto: Hanna Rattfeldt
Text och foto: Hanna Rattfeldt
Linnéas reflektioner:
Det är en härlig känsla när man efter att ha tillbringat en helg på kurs är alldeles full av motivation och ny nyttig information. Att få ägna dagarna (och kvällarna... och nätterna...) åt att prata häst, häst och lite mera häst med såväl nya som gamla bekantskaper och att dela tankar och idéer med varandra är otroligt inspirerande.
Jag har vart på två grundkurser för underhållsverkning enligt SANHCP och tycker båda två var väldigt givande på många sätt. Kurserna har gett mig möjlighet att ställa alla mina frågor kring hovvård till kunniga människor och verkligen kunna förstå svaret jag får, genom ord, bild eller praktisk förevisning, något som kan vara svårt via telefon eller text.
Verkning och dissekering av kadaverhovar trodde jag att jag skulle ha svårt för att klara av mentalt men det gick klart över förväntan. Jag är så inställd på att inhämta kunskap och lära mig mer att jag efter ett tag kopplar bort att det faktiskt är ett dött hästben jag håller i. Syftet att lära mig mer för att kunna hjälpa nu levande hästar känns viktigare och en chans värd att ta vara på. Det ger en helt annan förståelse att faktiskt såga itu ett ben och inspektera alla dess delar och komponenter jämfört med att studera dem på papper. Att verkningen sker på kadaverhovar lindrar oron för att göra fel och medför dessutom att man kan våga prova sig fram mer.
En grundkurs ger enligt mig mycket mer än "bara" teoretisk och praktisk information kring hovar och hovhälsa.
Jag rekommenderar verkligen alla hästmänniskor att gå en grundkurs, oavsett om du har en barfotahäst som du vill underhållsverka eller bara är intresserad av att lära dig mer om vildhästverkningen och dess grundprinciper.
Hannas reflektioner:
Helgens kurs var även det min andra grundkurs i hovvård, dock min första under SANHCP:s upplägg. Bara att få träffa likasinnade människor från olika delar av landet har varit väldigt kul och givande! Att jag bara sov 3,5 timmar första natten säger väl en hel del om vad mycket vi hade att prata om... Det har varit två oerhört lärorika och spännande dagar, många pusselbitar har fallit på plats. Även om jag gått kurs förut så finns det alltid något nytt att plocka. Kent är dessutom en toppenbra instruktör, har man bara frågorna så har han svaren.
Mitt favoritmoment under kurshelgen var faktiskt dissekeringen. Hur äckligt det än låter, så är det ruskigt intressant att få se hur allt ser ut och fungerar invändigt. (Kuriosa: Elastiska putan klibbade fast sig i min handske när jag kände på den, HAHAHA!) Allt som allt har det varit en toppenhelg! Är supernöjd med kursen och det verkar de andra deltagarna också vara. Trevlig stämning rakt igenom och man är nu proppfylld av nya tankar och kunskaper. Jag och Kent har redan preliminärbokat datum för nästa grundkurs... längtar ;-)
Om man vill anordna en grundkurs på sin ort eller åka iväg på en redan bokad kurs, kan man kontakta antingen Birgitta Färnstrand-Svensk på sanhcp.org eller Kent Wiberg på wibergs-nh.se. De åker nämligen runt i hela Sverige och håller grundkurser. Är man intresserad av den långa utbildningen till hovformsspecialist kan man läsa mer på SANHCP:s hemsida.
Hannas reflektioner:
Helgens kurs var även det min andra grundkurs i hovvård, dock min första under SANHCP:s upplägg. Bara att få träffa likasinnade människor från olika delar av landet har varit väldigt kul och givande! Att jag bara sov 3,5 timmar första natten säger väl en hel del om vad mycket vi hade att prata om... Det har varit två oerhört lärorika och spännande dagar, många pusselbitar har fallit på plats. Även om jag gått kurs förut så finns det alltid något nytt att plocka. Kent är dessutom en toppenbra instruktör, har man bara frågorna så har han svaren.
Mitt favoritmoment under kurshelgen var faktiskt dissekeringen. Hur äckligt det än låter, så är det ruskigt intressant att få se hur allt ser ut och fungerar invändigt. (Kuriosa: Elastiska putan klibbade fast sig i min handske när jag kände på den, HAHAHA!) Allt som allt har det varit en toppenhelg! Är supernöjd med kursen och det verkar de andra deltagarna också vara. Trevlig stämning rakt igenom och man är nu proppfylld av nya tankar och kunskaper. Jag och Kent har redan preliminärbokat datum för nästa grundkurs... längtar ;-)
Om man vill anordna en grundkurs på sin ort eller åka iväg på en redan bokad kurs, kan man kontakta antingen Birgitta Färnstrand-Svensk på sanhcp.org eller Kent Wiberg på wibergs-nh.se. De åker nämligen runt i hela Sverige och håller grundkurser. Är man intresserad av den långa utbildningen till hovformsspecialist kan man läsa mer på SANHCP:s hemsida.
Påskpyssel!
Toarulledjur!
Det här behöver du:
-Tomma toarullar
Bakdelen av tuppens fötter viks upp och limmas fast på insidan av toarullen.
Näbben viks på mitten innan den limmas fast.
Det här behöver du:
-Tomma toarullar
-Limstift
-Färgade papper
-Kraftigt papper
-Bomullsbollar eller pompom-kulor
-Kritor eller vattenfärger
-Fjädrar
-Sax
Spara några tomma toarullar, så kan du bygga ett gäng knasgulliga djur lagom till påsk. Toarullarna kan nämliga lätt förvandlas till färgglada tuppar och påskharar.
För att göra en påskhare: Börja med att måla en toarulle i någon glad färg, eller flera glada färger. Gör ett par delar och klistra upp dem på en bit kraftigare papper, t ex ett gammalt frukostflinge-paket. Färglägg delarna till haren och klipp ut dem. Klistra fast delarna på toarullen. Vik upp bakdelen på harens fötter längs den streckade linjen. Limma fast denna del av harfötterna på toarullens insida.
Klistra också fast en bomullboll eller en pompom-kula i rumpan på haren.
För att göra tuppen: Riv små remsor av flera färgade papper. Klistra fast remsorna över hela toarullen för att klä tuppen i fjädrar. Klipp några längre remsor och klistra fast på tuppens rygg som stjärtfjädrar. Eller kan du så klart använda riktiga fjädrar. Gör några delar till tuppen, klistra upp dem på lite kraftigare papper och klipp ut dem. Färglägg dem också. Enklast är om du ritar av tuppens näbb, fötter och kam på färgat pappa och klipper ut dem.
-Färgade papper
-Kraftigt papper
-Bomullsbollar eller pompom-kulor
-Kritor eller vattenfärger
-Fjädrar
-Sax
Spara några tomma toarullar, så kan du bygga ett gäng knasgulliga djur lagom till påsk. Toarullarna kan nämliga lätt förvandlas till färgglada tuppar och påskharar.
För att göra en påskhare: Börja med att måla en toarulle i någon glad färg, eller flera glada färger. Gör ett par delar och klistra upp dem på en bit kraftigare papper, t ex ett gammalt frukostflinge-paket. Färglägg delarna till haren och klipp ut dem. Klistra fast delarna på toarullen. Vik upp bakdelen på harens fötter längs den streckade linjen. Limma fast denna del av harfötterna på toarullens insida.
Klistra också fast en bomullboll eller en pompom-kula i rumpan på haren.
För att göra tuppen: Riv små remsor av flera färgade papper. Klistra fast remsorna över hela toarullen för att klä tuppen i fjädrar. Klipp några längre remsor och klistra fast på tuppens rygg som stjärtfjädrar. Eller kan du så klart använda riktiga fjädrar. Gör några delar till tuppen, klistra upp dem på lite kraftigare papper och klipp ut dem. Färglägg dem också. Enklast är om du ritar av tuppens näbb, fötter och kam på färgat pappa och klipper ut dem.
Bakdelen av tuppens fötter viks upp och limmas fast på insidan av toarullen.
Näbben viks på mitten innan den limmas fast.
Här hittar du källan där du även kan skriva ut deras mallar till toarulledjuren.
Glad Påsk!
Youtubeklipp #29
"Cat's train you, you can't train them, right? Wrong!"
En inspirerande video om klickerträning! Övningarna och tänket går att tillämpa även på andra djur.
En inspirerande video om klickerträning! Övningarna och tänket går att tillämpa även på andra djur.
Hanna Skane
Mitt namn är Hanna Skane och jag fyller 15 år och är bosatt ute i Värmlandskogen där jag har både hundar och hästar omkring mig dagligen. Jag är en sprallig, energisk, galen, jordnära och annorlunda människa som står för vad jag tycker och tycker om folk som sticker ut lite.
Satt på hästryggen första gången när jag var första året fyllt och sen dess blev jag fast, har ridit små ponnysar hela livet och red ett halvår inne på ridskolan i stan, redan innan jag hamnade på ridskolan i stan hade jag glidit in på spåret Natural Horsemanship och trickträning. Ville göra precis som man "skulle" i början, sen kom Bettan in i mitt liv för snart ett år sedan och då förändrades ALLT. Fick helt plötsligt nya tankar, ideer och åsikter, gled då in på en ny väg, min egen väg.
I skolan är jag social, galen och tuff. Ingen säger åt mig hur jag ska bete mig eller vara, då kan de lita på att jag hugger tillbaka. Hemma kan jag vara lika galen, sitter jag vid datorn kopplar jag bort alla tankar med musik och klickar omkring, tar in inspiration och skriver. Då jag även har ett fotointresse så spenderar jag mycket tid på att redigera bilder.
Betsy (Bettan)
Hästen som kom att förändra hela mitt synsätt på allt i min tillvaro, hästen som stärkt mig, hästen som är mitt liv. Låt mig få presentera världens envisaste ponny. Hon har blivit missförstådd i sitt tidigare liv och nu lever hon livet, folk säger att hon bestämmer över mig, är dominant. Jag anser att det är bra att hon vågar visa vad hon vill sålänge hon inte blir farlig och att vi kan komma överens om vad vi ska göra. Vi har roligt, leker, tricktränar och bara är. Hon älskar skogen men hatar vägen, just nu älskar hon även ridbanan där man får tricka, framförallt sparka på en tunna och man får godis och belöning!
Hon lär mig massor varenda dag och hon har tagit mig hit idag, vilket jag är otroligt tacksam för. Hon är inte min egen häst men jag har henne på foder tills nästa vinter då jag inte längre kan ha kvar henne eftersom jag börjar gymnasiet hösten 2013.
Boktips #29: TTouch - metoden att förstå och påverka din häst
TTouch - metoden att förstå och påverka din häst
av Linda Tellington-Jones
Du kan köpa den här
Baksidetext: Se på din hästs huvud. Är hans profil rak, eller har han en konvex mule, en knöl nedanför ögonen eller en konvak nosrygg? Är hans ögon stora och milda, mandelformade, eller har han halvslutna ögon med hängande ögonlock? Är det brett mellan hans öron, är de fint mejslade, går de ihop längst upp? Hur ser vid en närmare granskning munnen, läpparna, näsborrarna, mulen och ganascherna ut? Alla dessa delar av hästens huvud ger sammantaget en nyckel till dess personlighet.
Linda Tellington-Jones förklarar hur man analyserar betydelsen av alla dessa fysiska egenskaper - egenskaper som antyder hästens medfödda karaktär. Därpå lär hon dig att fastställa om hästens personlighet har påverkats negativt av stress eller smärta, otillfredsställande uppstallning eller en ridning som inte svarat mot hästens kroppsbyggnad. Framförallt förklarar hon hur du kan utveckla en djupare förståelse för din häst och influera hans personlighet i positiv riktning.
Författaren kopletterar sin framställan med fallstudier, där hon demostrerar sin analysteknik på tjugoen hästar av olika raser. Hon ger även råd om hur man bildar ett "bra team" - dvs hittar rätt häst för sitt syfte - och erbjuder tips och verktyg för att förändra hans karaktär. Till det senare hör hennes "TTouch" - massageberöring av hästen - och övningar som kan hjälpa till med att lugna en häst, bygga upp hans självförtroende och mildra smärta, rädsla eller spänning.
"En fascinerande bok - en bok som du måste äga, inte låna. Du kommer att göra många upptäckter om din hästs attityd och beteende. Dessutom kommer du att lära dig sätt att förbättra hans liv och er relation till varandra"
av Linda Tellington-Jones
Du kan köpa den här
Baksidetext: Se på din hästs huvud. Är hans profil rak, eller har han en konvex mule, en knöl nedanför ögonen eller en konvak nosrygg? Är hans ögon stora och milda, mandelformade, eller har han halvslutna ögon med hängande ögonlock? Är det brett mellan hans öron, är de fint mejslade, går de ihop längst upp? Hur ser vid en närmare granskning munnen, läpparna, näsborrarna, mulen och ganascherna ut? Alla dessa delar av hästens huvud ger sammantaget en nyckel till dess personlighet.
Linda Tellington-Jones förklarar hur man analyserar betydelsen av alla dessa fysiska egenskaper - egenskaper som antyder hästens medfödda karaktär. Därpå lär hon dig att fastställa om hästens personlighet har påverkats negativt av stress eller smärta, otillfredsställande uppstallning eller en ridning som inte svarat mot hästens kroppsbyggnad. Framförallt förklarar hon hur du kan utveckla en djupare förståelse för din häst och influera hans personlighet i positiv riktning.
Författaren kopletterar sin framställan med fallstudier, där hon demostrerar sin analysteknik på tjugoen hästar av olika raser. Hon ger även råd om hur man bildar ett "bra team" - dvs hittar rätt häst för sitt syfte - och erbjuder tips och verktyg för att förändra hans karaktär. Till det senare hör hennes "TTouch" - massageberöring av hästen - och övningar som kan hjälpa till med att lugna en häst, bygga upp hans självförtroende och mildra smärta, rädsla eller spänning.
"En fascinerande bok - en bok som du måste äga, inte låna. Du kommer att göra många upptäckter om din hästs attityd och beteende. Dessutom kommer du att lära dig sätt att förbättra hans liv och er relation till varandra"
- Sally Swift, författare till Ett med hästen
Min åsikt: En intressant bok som är väldigt läsvärd. Man bör läsa den fler gånger då det finns så otroligt mycket fakta i den att hjärnan blir full efter bara några kapitel. Jag ska låna den igen och plugga på de bra bilderna som finns i boken som visar vad en t ex konvak nosrygg är och vad det ger för betydelse i hästens personlighet. Man lär sig tolka hästens karaktär, lär sig tyda profilen, mulen, läpparna, virvlarna m.m, hur hästens karaktär påverkar hästens hälsa, att locka fram det bästa ur varje häst och hur man använder TTouch.
En bra bok med mycket text och massor av fakta!
En bra bok med mycket text och massor av fakta!
/ Hanna S
Egoboost #28
När man pluggar kan det vara skönt att lyssna på musik, men själv blir jag alltid irriterad om det är sång. Jag börjar koncentrera mig på musiken istället för mina läxor. Därför är ju instrumental musik super! Antingen kan man googla på youtube, som videon nedan, eller på spotify.
Här har ni en liten Spotifylista med olika typer av instrumental musik! {KLICKA HÄR}
Här har ni en liten Spotifylista med olika typer av instrumental musik! {KLICKA HÄR}
