Dagens del av vår foderföljetong kommer handla om socker.

Socker är ett samlingsnamn för flera organiska ämnen, sockerarter. Detta är mycket mer avancerat än vad många tror, då sockerarterna delas in beroende på olika faktorer, ex. hur många kolatomer de innehåller.
De som är mest intressanta ur utfodringssynpunkt är glukos och fruktos. Dessa förekommer fritt i naturen. Glukos benämns då som druvsocker och finns i bland annat frukt och honung. Fruktos finns också i honung men även i frukt och gröna blad. Grovfodrets sockerinnehåll består mest av fruktos.

Anledningen till att många ägare till hästar med tendenser till fång varnas för frostbitet gräs är för att gräsets naturliga överlevnadsmekanism vid frost automatiskt skickar upp sockerreserver i strået för att överleva kylan. Enkelt förklarat klarar hästar med lågt immunfösvar inte av den sockermängdens påfrestning på kroppen och ett fånganfall är utlöst.

Medvetenheten om sockrets inverkan på kroppen ökar mer och mer bland människor men i hästvärlden är det fortfarande en lång bit kvar. Många är exempelvis medvetna om att Betfor är melasserat och således har ett stort innehåll av socker, men få vet att även andra fodermedel, såsom havre eller korn, också innehåller en stor mängd socker i form av stärkelse.

Näringsinnehåll i två vanliga sädesslag, räknat i procent. (Hämtat ur boken Hästens näringsbehov och utfodring).

Havre:
Stärkelse    39-55
Protein         9-16
Fibrer         20-39
Fett               5-7
Socker          1-3
Aska             1-2

Korn:
Stärkelse   53-67
Protein        9-14
Fibrer        16-25
Fett              3-4
Socker         1-6
Aska            2-3

Observera alltså att stärkelse omvandlas till socker i kroppen.



Nu kan det vara lätt att tro att hästen inte bör äta socker alls, men inte heller så är fallet. Socker ger hästen energi och i rätt mängd och form är det nödvändigt för många processer i kroppen. Vad som är optimal mängd går inte att säga generellt då det beror på den individuella hästens arbetsmängd och förbränning. Dock är det så att i dagens hästsverige är det i regel mycket vanligare att hästar lider av ett överskott än underskott av socker. Detta ihop med vanliga obalanser i kroppen leder lätt till olika sjukdomar och svampangrepp, såsom fång, strålröta etc. Oftast innehåller hästens grovfoder mer än tillräcklig daglig dos socker för en häst i normalt arbete. Därför är det viktigt att försöka minska mängden socker som hästen får i sig utöver ordinarie grovfodergiva, för att minska riskerna för ex. strålröta, eftersom svampen som ger rötan lever på det sockeröverskott som hästen har i kroppen. Uträkningen är enkel: minimalt sockeröverskott = minimal röta.

I studier på människor har det konstaterats att socker är lika beroendeframkallande som heroin. Om man har en häst med mycket stort dagligt sockerintag kan det nog, med detta i bakhuvudet, vara sunt att trappa ner mängden socker/dag successivt.

En troligtvis ganska stor del av den kunskap och de åsikter som vi delar med oss av här på bloggen är inte sådant som man vanligtvis får lära eller höra i dagens hästSverige. Vårt sätt att se på hantering och hållning av hästar väcker ofta reaktioner hos personer som får ta del av dem och som är av en annan åsikt. Jag tycker detta är viktigt att kunna hantera på ett korrekt sätt för att på så sätt bidra till att alla känner sig bekväma i situationen och även den diskussion som ofta uppstår. Människor som känner sig "påhoppade" eller kränkta går vanligtvis in i en mental försvarsposition och har då mycket svårt att ta till sig av den information som framförs.

Jag kan inte tänka mig att någon ex. skor, täckar eller stallar in sin häst för att skada honom eller henne, tvärt om!

Jag hoppas och tror att alla nog snarare gör det som man i stunden anser vara det bästa för sin vän hästen. Exempelvis personer som har sina hästar skodda; ett av de allra vanligaste argumenten för detta är att hästen ömmar om han eller hon går oskodd. Alltså upplever hästen smärta, och för att skydda den från det väljer ägaren att sko hästen. Det görs således inte för att vara elak mot hästen. Varför skulle de då förtjäna att bemötas med ilska? För mig känns det väldigt fel att straffa någon för välvilja som kanske är baserad på okunskap.

För att kunna sprida en positiv syn på den hästhållning som vi anser vara hållbar och hälsosam är det viktigt att vi alla är noga med inte bara vad vi säger, utan även hur vi säger det.

Anledningen till att jag väljer att ta upp det här och uttrycka mig på detta sätt är att om man ex. har sin häst barfota och rör sig i kretsar med personer som tillämpar mer traditionell hästhållning får man ofta möta mycket frågor och i vissa fall även ganska aggressiva ifrågasättanden. Om man då kan bemöta detta på ett konkret, vänligt och tydligt sätt har de flesta människor mycket lättare att ta in det man säger och de blir ofta mer vänligt inställda.

Sättet vi framför våra åsikter på har många gånger också stor påverkan på hur personen reagerar på det vi säger.

Ett annat exempel (som tyvärr är väldigt vanligt förekommande) där bemötande är mycket viktigt är om man är ex. på en anläggning som arrangerat tävling/träning med ekipage som transporterat dit sina hästar för att delta. Dessa ekipage behöver givetvis också ta sig hem, och vid lastningen kan det ofta uppstå meningsskiljaktigheter mellan människa och häst. Tyvärr, återigen, är det vanligt att människor i denna situation väljer att ta till någon form av våld mot hästen för att tvinga den att kliva på transporten.
Ofta känner man som åskådare en stor ilska inför detta och vill ingripa. Hur görs då detta på bästa sätt?
Självklart kan man storma dit och fråga vad i *censur* de håller på med, men samtidigt tror jag att det är vettigt att tänka en vända till. Varför vill vi ingripa och hindra händelseförloppet? Jo, för hästens skull! Och vad får hästen i stunden ut av att det kommer ännu en människa som skriker, gapar och hamnar i konflikt med personen som håller i grimskaftet? Inte speciellt mycket, skulle jag vilja påstå.
Det viktigaste i en sådan situation är enligt mig att avbryta det som sker och försöka hjälpa till så att lastningen kan ske på ett smärtfritt sätt. När hästen väl står säkert på transporten kan det vara läge att, givetvis på ett lugnt, sakligt och kontrollerat sätt, förklara det oacceptabla i att bruka våld mot en häst.

Jag vill passa på att poängtera att det givetvis alltid är viktigt att uttrycka sig på ett respektfullt sätt, oavsett vem man pratar med eller vad man pratar om.

Min häst iförd nättäcke och snabbandage från Back on Track som då användes vid transport.

Till mig själv har jag investerat i ett så kallat ryggbälte med BoT-materialet invävt. Detta för att jag har ganska omfattande såväl muskulära som ortopediska problem med min rygg vilket gör att jag behöver extra stöd för ryggen när jag utför krävande fysiska aktiviteter, ex. när jag verkar min häst.
Jag har blivit rekommenderad detta av såväl mina sjukgymnaster som läkare. Alla är de överrens om att BoT har positiv effekt på kroppen, och jag instämmer helt! Ryggbältet ger förutom bra stöd också en behaglig värme och lindrar för mig smärtan i ryggen.

Jag kan utifrån mina erfarenheter varmt rekommendera Back on Track för såväl människa som häst, vid kända skador såväl som i förebyggande syfte!